statsbildning och betraktas som grundfördrag. Beträffande det av Pufendorf krävda mellanliggande dekretet anser ej Nelander detta vara oundgängligen nödvändigt. Huvudsaken är, att de två huvudpacta unionis och subjectionis beaktas. Själva ”forma regiminis” kan således inne.slutas i pactum unionis.'^^ Att frågan om ”causa impulsiva” började kritiseras allt starkare från och med mitten av århundradet betyder ej, att frågandet efter drivkraften till statsbildningen överhuvud upphörde i den akademiska undervisningen. Många akademiska lärare behandlade fortfarande i sin undervisning både ”quaestio historica facti” och ”quaestio politica” eller ”moralis”, när de berörde statsuppfattningarna. Uppenbart är emellertid, att den förra frågan fick allt mindre betydelse och nedtonades undan för undan. Bland dem som mer ingående penetrerade frågan om drivkraften till statsbildningen är Lars Dahlman, vilken hade disputerat under Grönvalls presidium vid Uppsala universitet. 1735 utnämndes han till adjunkt vid Lunds universitet men återvände till Uppsala 1746 för att följande år efterträda Grönvall som professor i moral och politik. Liksom Halenius är även Dahlman influerad av wolffianismen.'^^ Frågor rörande statens uppkomst behandlas utförligast i två dissertationer ventilerade 1761. Rörande de yttre orsakerna till statsbildningen hävdas i dessa avhandlingar, att flera orsaker såsom ”metus” och ”indigentia” samverkat. Själva fördraget däremot behandlas ej med samma utförlighet, ehuru ett tvåkontraktsfördrag synes åsydtas.'^® 74 För belägg se i föregående not anförda handskrifter. Fördragskonstruktionen behandlas på samma sätt även i en mängd dissertationer under Nelanders presidium. Se främst Nelander-Kjerrulf, De unitate majestatis in republica, 1745 § 26 som avvisar monarkomakernas uppdelning av majestas i realis och personalis. Denna åsikt framställes som skadlig för staten då den strider mot enhehten. Respondenten J Kjerrulf (1722—1790) hade inskrivits vid Lunds univ 1738, prvd 1749, kh i Gråmanstorp. Lunds stift. Sjöström 1907 s 136. Nelander-Ekmark, Jus directionis ab imperio diversum, 1748 inledningen, där det varnas för Coccejus föderalteori om imperium som utövat ej av överheten över undersåtar utan mellan likställda parter. Respondenten P Ekmark (1722—1802) hade inskrivits vid Lunds univ 1745, prvd 1751 och kh i Tofteryd, Växjö stift. Virdestam 5, 1931 s 379 f. NelanderWahlstedt, De juribus civium subditorum, 1753 § 5 som särskilt behandlar hobbianismen och monarkomakernas åsikter. Respondenten J P Wahlstedt (1724—1789) hade inskrivits vid Lunds univ 1745, prvd 1752 och kh i Fljortsberga, Växjö stift. Virdestam 2, 1927 s 31 f. Nelander-Palm, De felicitate reipublicae ex pietate 1, 1758 avd 2 § 5 f. Respondenten S J Palm (1734—1785) hade inskrivits vid Lunds univ 1751, prvd 1760 och kh i Everöd, Lunds stift. Cavallin 5, 1888 s 121. Nelander-Bolméer, De origine civitatis morali, 1768 § 7 ff, som framhåller obehövligheten av ett mellanliggande dekret. Se även Nelander, De licentia libertati adversa, 1758 § 8, 10 ff, P 107, UUB. 75 Om L Dahlman (1701—1764) sc Weibull-Tegnér 2, 1868 s 360 Annerstedt 3: 1, 1913 s 96 ff, 215 f, 3:2, 1914 s 93, 432 f, Munthe i SBL 9, 1931 s 731 ff samt för det wolffianska inslaget i hans åskådning Frängsmyr 1972 s 146. 76 Dahlman-Marenius, De magistratu lege loqvente, cic. de legibus Lib. III. Gap. 1, 1761 § 1 s 2 ff, Dahlman-Edstrand, An felicitas reipublicae ex latissimo imperio 40
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=