reläsningar över jus publicum universale men möter även i hans kyrkorättsliga föreläsningar liksom i under hans presidium ventilerade avhandlingar. Under sin långa ämbetstid genomgick han sin vetenskaps samtliga grenar ett flertal gånger. I sina föreläsningar över jus naturae, jus publicum universale, jus gentium och jus privatum universale använde han liksom sin företrädare Moller och liksom t ex Ihre, Een och Solander M H Gribners Principia iurisprudentiae naturalis som förlaga."^! På sedvanligt sätt uppspaltar även Nelander frågan omstatens ursprung dels i en ”quaestio historica facti”, dels i en ”quaestio p>olitica” eller ”moralis”. Liksom Nehrman redogör även Nelander ingående för de vanligaste åsikterna om orsaken till att människorna övergivit naturtillståndet och ingått i ”status civilis”. Det är i detta sammanhang även Nelander tar uttryckligt avstånd från att formulera frågan om statens uppkomst som en ”quaestio historica facti”. När frågan kommer att handla om en rent historisk uppfattning om när stater först existerat, vad som varit ”causa impulsiva”, huruvida orsaken varit en naturlig fallenhet för socialitet, begär, fruktan, människans medfödda ondska eller begär att härska över andra, anser Nelander detta sätt att formulera problemet felaktigt och utan några praktiska konsekvenser, försåvitt man gör anspråk på att kunna lämna generella förklaringar. Enligt Nelander går det ej att urskilja en enda orsak som drivkraft. Det troliga är, att orsaken ej alltid varit densamma utan att i stället ett komplex av orsaker måste tänkas. Det är tänkbart att stater ibland inrättas med våld. I detta fall har ”libido dominandi” varit den främsta drivkraften. Det är likaledes möjligt, att andra stater bildats med fruktan, ”metus”, som den drivande orsaken. Nelander håller denna tanke för troligast, om man nu enligt honomnödvändigt behöver hysa en åsikt i frågan om staters uppkomst formulerad som en historisk fråga. Detta Nelanders awisande av den historiskt ställda frågan sker under kritik av framför allt Hobbes, Pufendorfs, Thomasius, J H Böhmers och Gundlings uppfattningar men också under direkt avståndstagande från rikshistoriografen Jacob Wildes uppifattning i dennes Sueciae historia pragmatica 1731. Wilde hade i detta arbete gjort sig till förespråkare för uppfattningen, att när de nordiska länderna bildades, skulle regenternas höga egenskaper föranlett folket att underkasta sig dessas välde. ”Voluntaria subjectio” skulle på så sätt vara den drivande orsaken.'^2 Hela denna diskussion om ”causa impulsiva constituendae civitatis” 71 Enligt de tryckta föreläsningskatalogerna samt enligt professorers och andra akademiska lärares lektionsdiarier m m 1704—1783, Ser. E XIV a, 1—3, LUA, LUB, föreläste Nelander över jus publicum universale åtminstone åren 1744—45, 1747— 49, 1751—52, 1755—57, 1762—63, 1766—68, 1771, 1774, 1776, 1778—79. Om hans kyrkorättsliga föreläsningar se nedan s 204 f. 72 Wilde, Suecia historia pragmatica, 1731 kap 3 sekt 1 § 1 ff. Om Wilde se Bergman 1932 s 148 f, Normann 1948 s 73 f. Grape 1, 1949 s 46 f, Nordstrandh 1951 s 17. Om förbindelserna mellan Wilde och Nehrman-Ehrenstråle se PHT 25, 1924 s 25 ff. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=