skytteanska professuren avsåg att omfatta. I första hand återkommer Ihres åsikter i den undervisning, som meddelades av A A Een, som på 1750-talet i likhet med sin lärare föreläste över Gribners Principia iurisprudentiae naturalis.®! I Eens egenhändiga föreläsningsmanuskript finns en utförlig redovisning för den mängd åsikter som funnits alltifrån Aristoteles till samtidens statsrättsteoretiker i frågan om den drivande orsaken till att stater bildats. Här nämner Een särskilt Hobbes, Pufendorf, Houtuyn och Boeder. Också Een understryker, att man noga måste skilja mellan ”causa impulsiva” och ”causa finalis”. ”Malitia” är causa impulsiva och ”felicitas” och ”securitas” är ”causa finalis”.®^ Också andra Ihres docenter berör detta problem. Liksom Ihre ansluter sig även Een till Pufendorfs konstruktion av statsfördraget. Ett statsfördrag bör enligt honom bestå av två pacta och ett dekret för att bäst fylla sitt ändamål. I detta sammanhang avvisar Een särskilt Hobbes ettkontraktsteori och anknyter i stället till Locke, somockså speciellt nämnes i detta sammanhang.®"* Som framställningen visat, började frågan om ”causa impulsiva” skjutas i bakgrunden allt mer och intresset för statsfördraget och dettas konstruktion att rycka i förgrunden, ehuru diskussionen omdrivkraften till statsbildningen fortfarande var med och en mängd olika uppfattningar framfördes i denna fråga. 61 Om A A Een (1719—1756), som anställts som docent till Ihre 1752 för att ombesörja den ”politiska” delen av den skytteanska professurens undervisningsskyldighet, se Grape 1, 1949 s 55 ff, 2, 1949 s 227 ff. Grape understryker önskvärdheten av en ingående undersökning av Eens åskådning och undervisning. Här kan endast de delar som direkt berör Eens stats- och kyrkorättsliga undervisning behandlas. 62 A A Een, Föreläsningar i naturrätten med ledning av M H Gribners Principiorum iurisprudentiae naturalis, liber 2 kap 1 § 2 s 36 f, Ihre 157, UUB. 63 Se t ex Stenberg-Melin, De jure civitatis universali, 1771 § 2 f s 2 ff, som stannar för ”metus” som den drivande orsaken. Preses och författare till avhandlingen J G Stenberg (1746—1803) var elev till Ihre och även ammanuens, blev sedermera lektor i Karlstad och kh 1 Frändefors i Dalsland, professors namn 1789. Om honom se Grape 1, 1949 s 111. Det kan nämnas, att också juristprofessorn Daniel Solander (1707—1785), juris professor 1740, i sina föreläsningar 1758 väljer ”metus” som ”causa impulsiva”. Se härtill Excerpta Ex Praelectionibus . . . Danielis Solander in Jure Publico Partieulari, s 31 ff, B 394 f, UUB. Anteckningarna har förts av Carl Johan Gyllenborg (1741—1811) som en längre tid vistades i Ihres hem och för vars uppfostran denne synes ha hyst ett stort intresse. Se härtill Grape 1, 1949 s 144 f, 236 f, 2, 1949 s 40, 306, 345 f. Om Solander se Annerstedt 3: 1, 1913 s 47 f, 99 ff, 3:2, 1914 s 89, 177, 293 ff. 64 För belägg se not 62 ovan. Beträffande hänvisningen till Locke var detta relativt vanligt vid denna tid. Som exempel härpå kan nämnas en dissertation under presidium av elokventie professorn vid Äbo universitet H Hassel 1740 med titeln De forma regiminis optima, som till större delen bygger på den svenska översättningen Om werldslig regerings rätta ursprung . . . , som också direkt citeras. Om Hassel se nedan. I avhandlingar under Hassels presidium i statsrättsliga frågor hänvisas ofta även till C Wolffs Politica samt naturligtvis även till Pufendorfs arbeten. Se främst Hassel-Martinius, Disqvisitio politica de commodis & incommodis diversarum formarum regiminis 1, 1735 passim. 35
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=