en del föreställningar om drivkraften till statsbildningen. LiksomOmeisius stannar han för ”metus” och ”indigentia” som huvudorsaker. ”Metus” säges korrespondera med ”securitas” och ”indigentia” med ”commoditas”. Att uppnå ”securitas” och ”commoditas” är statens ändamål, varför dessas motsatser är drivkrafterna till statsbildningen. Halenius hämtar således även han drivkrafterna ur själva statsändamålet.^'* ”Securitas” och ”commoditas” kan endast uppnås inom statens ram. Stater bildas genom individernas fria överenskommelser. För att statskonstruktionen skall bli den bästa, framhåller Halenius, fordras det tv^å pacta och ett decret. Genomett första pactumbeslutar de enskilda individerna att sluta sig samman till en stat. Genom ett dekret underkastar de sig den eller de som skall ha ”summum imperium” i staten, vare sig denna är en monarki, aristokrati eller demokrati. Genom ett andra fördrag regleras sättet att utöva majestas i staten och bestämmes gränserna för dennas utövning, fortsätter Halenius under viss anslutning till Pufendorf.**^ Även sedan Halenius övergått till teologiska fakulteten möter denna naturrättsligt präglade statsuppfattning i en dissertation ventilerad i december månad 1752, endast några månader före hans utnämning till biskop i Skara stift. I denna dissertation utreds närmre statens väsen och uppkomst. En stat är, säges det här, de mångas förening i en ”nexus moralis”. Dess ändamål är att uppnå ett allmänt mål. Fundamentet för denna förening är överenskommelser. Dessa sker antingen ”tacite” eller ”expresse”, genomstillatigande accepterande eller genomuttryckliga fördrag. Överheten i staten är en ”persona moralis”, vars vilja bör hållas för allas vilja. Denna överhet konstitueras i staten genommedborgarnas val och fria överenskommelser. öv'erhetens vilja, ”voluntas”, som också är ett uttryck för allas vilja, manifesteras genom lagen. Somen förlängning av denna tankegång följer, att överheten har rätt att stifta lag. På sätt och vis är således lagen ett utslag av själva fördraget, då genom ”consensus” även det som kallas överhetens ”voluntas” bestämmes och därmed denna ”voluntas” blir ett uttryck för allas vilja. I anslutning till den från Cicero hämtade satsen säges målet för staten vara ”salus publica”. Denna bör i möjligaste mån överensstämma med ”salus privata”. En överhet bör därför vinnlägga sig om det som är ”bonum” för både den enskilde och för staten.'*® 44Annotata quadam in Jurisprudcntiam naiuralcm. . . Omeisii, Praelegente . . . Halenio... Anno 1733, s 184 ff, 4:o 111, VöSB. Anteckningarna har förts av sedermera domprosten i Växjö Sven Balter, vilken hade inskrivits vid Uppsala univ 1730. Om Bälter se Virdestam 1, 1921 s 203 ff. Annotata quaedam in Jurisprudentiam naturalem. . . Omeisii Praelegente . . . Hallenlo . . . 1733, s 127 f, LUB. Anteckningarna har förts av O P Grape, vilken inskrivits vid Uppsala univ 1730, prvd 1739. Oden 1902, 2208. Annotata quaedam in Jurisprudentiam Naturalem. . . Omeisii, Praelegente . . . Hallenio . . . 1733, s 280 ff. Fil 1, LiSB. 45Ibm. 46Halenius-Bolinder, De imputatione peceati adamiticl, 1752 § 3 ff. Respondenten J Bolinder (1731 —1773) hade inskrivits vid Uppsala univ 1748, prvd 1759 och kh i Söderhamn. Fant-Låstbom 3, 1845 s 110 f. Frängsmyrs påstående, att Halenius efter 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=