ståndsläraji till en mer sekulariserad syn på överheten i staten. Också de svenska kollegialistema har en ”tvåpersonlära”, men av annan art. överheten utövar sina befogenheter i kyrkoväsendet i kraft av majestätsrätten. I detta fall bestäms innehållet i denna rätt av statsrationella hänsyn. I>ärtill kommer, att den också kan utöva kyrkans överlämnade kollegialrättigheter. I det senare fallet är det en fördel om överheten är medlem av kyrkan, och innehållet i denna del av rätten bestämmes främst av hänsyn till kyrkans bästa, ej till statens. överheten verkar i detta fall å kyrkans vägnai*. Oavsett denna mai'kerade skillnad i de två olika konstruktionerna blev innehållet i rätten i stort detsamma, och ”Das landesherrliche Kirchenregiment” kunde förenas med bådadera konstruktionerna. Sammanfattning och utblick. Av de två stora huvudlinjerna i problemkomplexet stat—religion—kyrka under 1700-talet komtankelinjen om ”stat och religion” med den religionsjxklitiska och kyrkorättsliga doktrinen om religionen som ”vinculum reipublicae”, statsbärande, att tills vidare avgå med segern. Statsnyttoaspekten kom i Sverige liksom i Tyskland att delvis tränga undan tanken på kyrkan som en självständig ”societas” med egna rättigheter, ehuru dessa tankar senare intog en central ställning också i t ex Schleiermachers kyrkorättsliga åskådning.Teorierna om tolerans och samvetsfrihet kom likväl att utgöra en motvikt mot den statsabsolutistiska tendens, som fanns i den senare upplysningsrörelsen och som hotade att upphäva religionsfrihetens princip. Just tanken på ”statsreligionen” kom under 1800-talet att få den största betydelse för den fortsatta debatten om kyrkans förhållande till staten. Däremot kom den del av kyrkorättsdebatten under 1800-talet, som förfäktade uppfattningen om ”statskyrkan” och nära nog identitet mellan stat och kyrka, att motverka de tendenser, som fanns åtminstone i doktrinen under 1700-talet om stat och kyrka som helt olika slag av ”societeter”. I viss mån kan likväl sägas, att den lagstiftning, som kom till stånd i Sverige omkring 1860, och som började upplösa förbindelserna mellan stat och kyrka®^, i praktiken gav uttryck åt de intentioner, som förelåg redan i 1700-talets svenska kollegialistiska kyrkorättsliga doktrin. Det naturrättsliga betraktelsesättet om kyrkan som ett eget rättssubjekt var också i överensstämmelse med en då dominerande liberal åskådning överhuvud och var även i viss utsträckning förenlig med romantikens organismtanke. Det är därför ej heller förv'ånande, att t ex Thomander, den pådrivande kraften i fråga om skiljandet mellan kyrkligt och borgerligt i kyrkorättsdebatten vid 1800-talets mitt, i viss mån byggde på en naturrättsligt präglad syn på kyrka och stat.®^ Först omkring 1860 förelåg i Sverige de yttre jx>litiska förutsättningarna för att förverkliga några av de praktiska reformer. 60 Se härtill senast Daur 1970 passim. 61 Om denna förändrade lagstiftningen se senast Eckerdal 1970 s 107 ff och där anförd litteratur. 62 Se härtill österlin 1960 s 118, 166, 181 ff. 336
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=