husius lära om den dubbla suveräniteten hade tidigare stundom accepterats i Sverige, men awissdes allmänt under envåldstiden. Distinktionen hade också förkastats av t ex Pufendorf.35 Avhandlingen understryker likväl starkt, att majestas kommer från folket genom en överlåtelseakt, genom fördrag. Majestas är därför ej absolut, vilket skulle strida mot själva statskonstruktionen. Den begränsas av själva samhällsfördraget. Särskilt vänder sig dissertationen i detta sammanhang mot Houtuyns åsikt i dennes Politica contracta generalis 1681.36 Som redan framgått fanns ej inomden akademiska undervisningen under århundradets första årtionden lika litet som i den utländska doktrinen någon enhetlig uppfattning om drivkrafterna till statsbildningen. Olika teorier framfördes, oftast under anförande av' någon tysk auktoritet. Denna oenhetlighet är utmärkande också för utvecklingen under 1730-talet. Vad som nu tillkommer är ett ytterligare vidgat intresse för statsfördragets konstruktion. Ett betydande intresse för båda frågeställningarna uttry'ckes i en mängd avhandlingar ventilerade under 1730-talet inom filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet under presidium a\' professorn i praktisk filosofi Anders Grönvall. Denne hade redan 1706 utnämnts till adjunkt i filosofiska fakulteten för att under perioden 1719—1748 inneha professuren i praktisk filosofi. I sin undervisning följde han i regel Pufendorfs arbete De officio hominis et civis och i etik J H Bocclers i Uppsala år 1718 utgivna etik. Detta arbete utbyttes senare mot M D Omeisius Compendium ethicum.^" I en avhandling med titeln De ortu societatis civilis behandlas utförligt framför allt frågan om ”causa impulsiva” men även frågan om statsfördragets konstruktion.3® I av'handlingen företages en utförlig genomgång av olika statsrättsteoretikers åsikter om drivkraften till statsbildningen. Av antikens författare behandlas särskilt Aristoteles, Platon och Ci35 Ibm § 5 s 15 ff. Om denna teori hos Arnisaeus se Gierke 1958 s 164 ff, 171 ff. Teorin avvisades av Pufendorf i dennes De jure naturae et gentium, 1672 bok 7 kap 6 § 4 ff. Om teorins tidigare ställning i svensk akademisk undervisning se Normann 1948 s 78 f, Runeby 1962 s 18 f, 393 f, 400 ff. 36 Moller-Ternander 1724 s 15 ff. Om Houtuyns verk, som utkom i Stockholm 1684, se Normann 1948 s 78. Vissa delar av kontraktsteorin behandlas även i MollerArcll, De regno electivo, stricte dicto, 1734 § 1 s 1. Respondenten O Arell (1705— 1783) hade inskrivits vid Uppsala univ 1726 och vid Lunds 1732, mag 1734 och prvd 1739, sedermera kh i Skärstad, Växjö stift, Virdestam 7, 1932 s 291 ff. Moller-Ulmgren, De libertate civili, 1740 § 5 f, s 7 ff, som även behandlar olika statsformer. Respondenten E Ulmgren (1716—1793) hade inskrivits vid Lunds univ 1736, blev sedermera kh i Angelstad, Växjö stift. Virdestam 3, 1929 s 221. 37 Om A Grönvall (1671 —1758) se Annerstedt 2: 1, 1908 s 384 f. 437, 3: 2, 1914 s 93, 140 ff, 432 samt Frängsms r 1972 s 48. Enligt de tryckta förcläsningskatalogerna föreläste Grönvall över Pufendorf 1719—23, 1727—28, 1731—34. Omeisius arbete användes även av t ex A Scarin vid Äbo univ och senare av A A Een vid Uppsala univ. Se härtill Grape 2, 1949 s 227 samt nedan. Stundom har Grönvall ersatt detta arbete med J G Rösers Institutioncs morales. 38 Respondenten J G Mellring (1697—1752) hade Inskrivits vid Uppsala univ 1718, mag och prvd 1732, sedermera kh i Runtuna, Strängnäs stift. Avhandlingen är också tillägnad biskopen i Strängnäs Daniel Lundius. Om Mellring se Hagström 2 1898 s 510, Lagerholm 1933 s 154. 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=