i helt olika egenskap. De ”båda personerna” hos överheten stod i ett komplicerat och spänningsfyllt förhållande till varandra men var samtidigt ett uttryck för den skillnad som rådde mellan stat och kyrka, en skillnad, som var betingad av en kollegialistisk grundsyn.**® Till överhetens ”jus circa sacra” hör således enligt Nelander också alla de rättigheter, som kyrkan överlämnat utövningen av. Hit räknar han rätten att författa och stadfästa liturgi och ceremonier, stifta kyrkolag, ”jus reformandi”, rätt att tillsätta lärare och präster, deltaga i kyrkans kyrkotukt och kyrkodisciplin m fl andra rättigheter.**® Innehållet i överhetens ”jus circa sacra” blev därmed enligt Nelander synnerligen omfattande, men samtidigt betonade han starkt vikten av att hålla isär i vilken egenskap öv^erheten utövade de skilda rättigheterna. Dessa stod i ett synnerligen komplicerat förhållande till varandra. Följande exempel visar detta. I fråga om liturgi och ceremonier kan överheten ha tre olika slags rättigheter. Som en ”negativ'” majestätsrätt har överheten undersökningsrätt kring ceremonier och liturgi, att i dessa ej finns något, som är skadligt för staten. Som ”positiv” majestätsrätt stadfäster överheten, vilka ceremonier som skall brukas våd den allmänna gudstjänsten. Om kyrkan har överlämnat sin kollegialrätt till överheten i fråga om ceremonier och liturgi kan överheten även författa dessa å kyrkans vägnar. Ofta antages överheten i detta fall även vara medlem av kyrkan. I fråga om majestätsrättigheterna handlar överheten med statens bästa för ögonen, i det senare fallet å kyrkans vägnar och främst med dennas bästa för ögonen, vilket ä\'en gagnar staten. I bådadera fallen utövas rättigheterna av samma person men i helt olika egenskaper och med delvis olika primära mål. Rättens innehåll blir likväl i stort sett detsamma som hos territorialisterna. Denna principiella konstruktion var tillämpbar på kyrkotukt, kyrkolag, prästtillsättningar och alla öv^riga kollegialrättigheter.'*'^ Från och med mitten av århundradet kommer de svenska kollegialistema att i sin undervisning förmedla samma syn på rättens innehåll Nelander gett uttryck för, ehuru det i regel ej sker med sådan utförlighet och med samma stränga systematik som av denne. Detta gäller i första hand Munck, som både i sina avhandlingar och läroböcker i intet fall avviker från Nelanders syn. På samma sätt som hos Nelander intar också devolutionsteorin en central ställning i fråga om innehållet i överhetens ”jus circa sacra”. Utmärkande för vilken vikt Munck fäster vid denna överhetens majestätsrätt är, att han ägnar en särskild dissertation åt devolutionsrätten.**® Bakom Muncks agerande i kyrko45 Ibm. 46 Se ovan s 219 f. 47 För belägg se ovan anförda anteckningar över Nelanders föreläsningar i kyrkorätt under §§ 891, 899 och 914 samt Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 15 § 60, K 134, UUB. 48 Munck-von Hauswolff, De jure devolutionis, 1755. Om denna dissertasion se ovan s 41. I denna dissertation, s 16 not a, polemiserar Munck även mot en dissertation under Ihres presidium 1755, De cura principis circa adiaphora, vilken enligt Munck tenderar att härleda all överehetens jus circa sacra ur devolutionsrätten. 333
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=