Beträffande ”res sacrae" föreligger enligt Nelander ingen möjlighet till sekularisering. Däremot har överheten ”jus secularisandi res ecclesiasticae” eller kyrkans egendomar. Nelander polemiserar i detta sammanhang mot uppfattningen, att en särskild ”Guds egendomsrätt” skulle föreligga. Rätten att sekularisera kyrkans egendom hör i varje stat till den politiska makten, överheten har därför inte endast en ”negativ” inspektionsrätt över kyrkans egendomar utan även en ”positiv” rätt att sekularisera den del av kyrkogodsen, som är överflödiga för kyrkan själv och som kan användas till statens understödjande.42 Ett mycket viktigt förbehåll måste likväl iakttagas, för att en sekularisering skall kunna ske lagligt. En nödfallssituation, ”casus necessitates”, måste föreligga, och denna nödfallssituation måste gälla staten. Rätten att sekularisera kyrkogods hör därför enligt Nelander till ”dominium eminens”. Utan att en nödfallssituation föreligger för staten, kan en sekularisering av kyrkans egendomar ej ske på ett lagligt sätt. ”Dominiumeminens” sträcker sig i en nödfallssituation ej blott till enskilda personers utan även till ”societeters”, dvs även kyrkans, egendomar. Statens välfärd måste i en nödfallssituation alltid vara en huvudlag för överhetens handlande och ingen ”invärtes helighet eller någon Guds egendoms rätt å dessa sakers sida” kan hindra detta ”dominium eminens”.'*^ Utöver dessa ”negativa” och ”positiva” majestätsrättigheter ”circa sacra” finns också ytterligare en helt annan grupp rättigheter, nämligen kyrkans överlämnade ”jura collegialia”. Vilka dessa var enligt Nelander har redan behauidlats ov^an, och det är ej nödvändigt att åter upprepa alla dessa rätdgheter, som också hörde till innehållet i överhetens befogenheter i kyrkans angelägenheter. Här skall blott understrykas, att för kyrkan det givet\ds ansågs vara en fördel i detta sammanhang, omöverheten var medlemav kyrkan. Genom denna ”tvåpersonlära” omöverheten ”qua talis” och som ”membrumecclesiae” överbryggade även de svenska kollegialisterna den spänning mellan den idémässigt fullt utbildade skillnaden mellan kyrka och stat och det i praktiken fortgående ”landesherrliches Kirchenregiment”. Denna konstruktion påminde även i hög grad om de mer territorialistiskt influerades skiljande mellan positiva och negativa majestätsrättigheter och det särskilda ansvar, som tillkomöverheten, omdenne var medlem av kyrkan. Skillnaden låg i huvudsak däri, att kollegialisterna gjorde vissa av rättigheterna beroende av kyrkans överlämningsrätt. I fråga om det konkreta innehållet i rätten däremot rådde inga större skiljaktigheten^^ Också beträffande innehållet i rätten överensstämmer Nelander med en uttalat kollegialistisk uppfattning. Majestätsrättigheterna överensstämmer med dem som Pfaff och von Mosheim anför. Detta gäller också de ”kyrkligt” begrundade rättigheterna. Ehuru det var fråga om samma överhet, utövade denna både majestätsrättigheterna och de överlämnade kollegialrättighetema men 42 Ibm. 43 Ibm kap 17 § 66. 44 Sc ovan s 219 ff samt Schlaich 1969 s 275 ff. 332
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=