Ytterligare understrykes devolutionsteorin i Nelanders senare undervisning genom att den anknytes till teorin omöverhetens ”dominium eminens”. Denna sammankoppling möter ej i den tidigare undervisningen. Som ett bemötande av invändningar mot devolutionsrätten hävdar Nelander, att på samma sätt som man i jus publicum univ^ersale säger, att överheten har ”dominium eminens extraordinarium” och i nödfallssituationer förfogar över t ex privat egendom, på samma sätt förhåller det sig med devolutionsrätten. Också här måste en nödfallssituation föreligga för att överheten skall kunna ingripa. I båda fallen gäller, att statens välfärd och säkerhet är hotad eller att staten är skyldig ett hotat samfund sitt beskydd. Statsnyttan står i förgrunden, vilket också förklarar, att både ”dominium eminens extraordinarium” och ”jus devolutionis” är en majestätsrättighet.39 Utöver dessa två grupper av' ”positiva” majestätsrättigheter har överheten också andra av samma karaktär. Hit räknar Nelander liksom Nehrman-Ehrenstråle rätten att fastställa tid och plats för den offentliga gudstjänsten. Denna ”bjudande” rätt grundas yttei'st i det förhållandet, att oordning annars skulle kunna uppstå, som i sin tur skulle kunna bli skadlig för staten.^^ Ytterligare en fjärde ”positiv” majestätsrättighet ”circa sacra” behandlar Nelander. Ovan har visats, att han ansåg överheten ha en ”negativ” majestätsrätt rörande kyrkans egendomar. Denna rätt innebar en insp>ektionsrätt, att dessa ej brukades till statens förfång. Men enligt honom har överheten också ”positiva” majestätsrättigheter rörande de kyrkliga egendomarna. Frågan gäller i detta fall rätten till sekularisering av kyrkogodsen. För att belysa innebörden av rätten skiljer Nelander liksom både Nehrman-Ehrenstråle och Colling mellan ”res ecclesiae, sacrae och ecclesiasticae”. De förra är sådana, som är helgade till den yttre allmänna gudstjänsten, de sistnämnda sådana, som är anslagna till församlingens underhåll. 39 ”Quemadmodum Dominium Eminens extra ordinarium qual. hic supponitur non valet nisi in casu necessitatis, ita jus devolutionis nec valet vel non competit Pr. nisi in casu necessitatis, qualem hic supponimus. Ut Dominium Eminens Extraordinarium competit Pr. jus vindicandi sibi bona privator ad salvandam rcmpubl. Ita quoque jus Devolutionis vindicat sibi Pr. jura ipsius Ecclesiae ad salvandam ipsam Ecelesiarn. Quemadmodum ubi defuneta fuit respubl. illo perriculo in quo locum habet Domonium Eminens extraordinarium quale commemoratum fuit exspirat hoc Dom. Em. Extraord. ita an ubi Ecclesia defuneta fuerit perriculo qd. nascitur ex controversiis agitatis in Ecclesia exspirat hoc jus Devolutionis. Ut ubi defuneta fuit respubl. periculo in quo locum habet Dom. Em. Extraordinarium debet Pr. privatis bona sua vindicate ita et ubi Ecclesia defuneta fuit periculo qd. ex controversiis et dissensionibus in Ecclesia agitatis imminebat debet Pr. restituere Ecclesiae illa jura quae sc. ispius Ecclesiae et quae Jus Devolutionis sibi vindicaret”. Praelections . .. prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1770, § 914 s 149, 4: o 31, VöSB. 40 För belägg se not 18 ovan. 41 Se ovan s 219. Utförligast behandlas detta i Nelanders Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 6 § 18, kap 10 § 32 ff, kap 15 § 59, kap 17 § 63 ff, K 134, UUB. 331
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=