grund för Nelanders kyrkorättsliga föreläsningar, hade helt kortfattat fastslagit, att devolutionsrätten uppstod ur ”jvis advocatica”.’^® För teorins utformning inom den svenska doktrinen hade von Mosheims grundläggande p>enetrering av devolutionsbegreppet i dennes Allgemeines Kirchenrecht der Protestanten 1760 den största betydelse. I sin framställning följer von Mosheim i huvudsak Canz men avviker på några punkter. Först fastställer han i anslutning till Canz, att nödfallssituationen, ”casus necessitatis”, kan inträffa i två fall. Det förra är, när kyrkan hindras från att utöva sin rätt, det andra, när kyrkan brukar sin rätt till statens förfång. Till skillnad från Canz förnekar emellertid von Mosheim, att det skulle vara en överhetens majestätsrätt att ingripa i det förra fallet. Endast i det senare fallet, när kyrkan missbrukar sina kollegialrättigheter och detta missbruk kan skada staten, anser han, att överheten i kraft av devolutionsrätten kan övertaga de kyrkans kollegialrättigheter, vars utövning annars tillhör denna.^' Förutom denna användning av devolutionsbegrepp>et, som von Mosheim kallar ”jus devolutionis absolutum” eller ”majestaticum”, har han även en annan betydelse av detta begrepp. Också när kyrkan genom ett formligt fördrag överlämnar sina ”medelbara” kollegialrättigheter till den världsliga överheten, utövar denna kyrkans rättigheter i kraft av devolutionsrätten. Denna betydelse av devolutionsbegrepp>et kallar von Mosheim ”jus devolutionis hypotheticum” och rätten grundar sig i fördrag. I detta fall är det ej fråga om en överhetens majestätsrätt.32 Den skiftande innebörden av begrepp>et ”jus devolutionis” återsp>eglas även i det svenska materialet.33 Nelander ansluter sig huvudsakligen till Canz då han bestämmer innebörden i denna rätt som en överhetens rätt att i nödfall övertaga utövningen av de kyrkans kollegialrättigheter, vars utövning annars tillkommer kyrkan själv. ”Casus necessitatis” inträffar, när antingen kyrkan 30 ”Jus maiestaticum est ius ecclesiam aducrsus aggressores defendendi, indc oritur ius devolutionis, de quo doctores disputant”. Darjes, 1745 § 914 s 521. 31 ”Was den ersten Fall anbetrift, wenn die Kirche gehindert wird, diese Rechte selbst zu verwalten, und die Obrigkeit tritt hinzu: so kann ich diese nicht so fort ein Majestätsrccht nennen . . . Ich gebe dieses nur in dem Falle zu, wenn die Nothwendigkeit des Wohls des Staats, die Obrigkeit dringet, die iibel verwalteten Rechtc selbst zu verwalten”. von Mosheim 1760 s 534 f. 32 ”Wenn der Fiirst die Collegialrechte gerechter Weise iibet: so thut er solches entweder aus einer förmlichen Uebertragung, odcr aus dem absolutem Devolutionsrechtc, oder aus dem hypothetischen und einem stillschweigendem Vertrage, so dabey statt findet”. Ibm s 538. Se härtill även Schlaich 1969 s 245 f. 33 Se vidare nedan om Munck, Lemchen, Tengvall och Munthe. Se även L J Collings Termini Technici luris Explicati eller Samling och Förklaring af åtskilliga Konstc Ord som förekomma i Swenska och fremmande Lagar, uppslagsordet ”devolutionis jus”, LUB, samt Jus Publicum Uuniversale & Ecclcsiasticum, 1783 Jus Ecclesiasticum, s 8, B. 371 b, KB. 329
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=