skall tros och inte tros. Detta skulle strida mot samvetsfrihetens princip, överheten har följaktligen inte ”jus decisivaim” utan endast ”jus declarativum”. Detta är vidare en majestätsrätt, som får brukas endast i nödfallssituationer och ingår därför i den del av majestätsrätten, som kallas ”jus devolutionis”.25 Denna överhetens devolutionsrätt utgör enligt Nelander den tredje typen av överhetens ”p)ositiva” majestätsrättigheter ”circa sacra”. Devolutionsrätten kunde i den samtida doktrinen användas i mycket skiftande betydelse, varför Nelanders inräknande av denna rätt bland överhetens ”jura majestatica circa sacra” ej var problemfritt. Från och med Nelander kom vidare denna teori omdevolutionsrätten att sp>ela en betydande roll hos de svenska kollegialistema, framför allt i Muncks akademiska undervisning. Devolutionsteorin var vidare religions- och kyrkop>olitiskt användbar i den praktiska politiken för att legitimera statens ingripande i lärotvister, vilket också Muncks kyrkopolitiska agerande under århundradets sista decennier tyder på.26 I den kanoniska rätten betecknade devolutionsteorin överhetens rätt att välja präst såvida kyrkan ej själv inom föreskriven tid gjort detta. Nelander avser ej denna betydelse, men nämner den likväl i anslutning till J HBöhmers framställning i dennes Jus ecclesiasticum protestantium.27 Inom den tyska kyrkorättsliga s k episkopalismen betecknade devolutionsrätten uppfatmingen, att den biskopliga kyrkomakten visserligen ej i och för sig tillkom landsherren, men att denna makt likväl bekläddes av denne tills vidare.^® Inomden av upplysningens naturrätt präglade stats- och kyrkorättsliga doktrinen betecknade emellertid devolutionsteorin något helt annat. I GCanz hade i sin Disciplinae morales omnes 1739 fastslagit, att kyrkans kollegialrättigheter kunde överlämnas till den världsliga överheten på två sätt. Dels kunde överlämnandet ske genom kyrkomedlemmarnas fria konsensusförklaring, vilket var det vanliga sättet, och dels kunde överheten i en nödfallssituation, ”in casu necessitatis”, överta utövningen av kyrkans kollegialrättigheter utan dennas medgivande. Detta övertagande i en nödfallssituation var en överhetens majestätsrätt.29 J G Darjes, vars Institutiones iurisprudentiae universalis låg till 25 För belägg se not 18. 26 Se härtill nedan s 333 f. 27 J H Böhmer, Jus ecclesiasticum protestantium 2, 1732 bok 3 tit 5 § 85. 28 M Heckel 1968 s 80. 29 ”De his tamen omnibus seorsum agi debet infra, ubi singla collegialia jura capitibus singulis, excutiemus. Illud tantum sub finem addo, jura collegialia, siquae transferri possunt, duplici modo alienari. Vel in casu necessitatis, vel libero ecclesiae membrorum consensu. Casus necessitatis jus devolutionis fundat. Est vero jus devolutionis potestas principis, quae locum habet, quoties ecclesiae membra, suis juribus in ecclesiae commodum, ab aliis impedita, uti non possunt, uti in papo-caesaria quam supra definivimus fieri solet: vel suo ipsorum dissensu recte uti nolunt. Turn enim confusioni remedium afferunt principes, & ad sereniora usque tempora exercent jura ecclesiae collegialia”. Canz 1739 § 2275 f. 328
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=