heter komi Nelanders undervisning att systematiseras på ett konsekventare sätt än av Nehrman och skiljelinjerna att vdsa sig tydligare. Följaktligen måste Nelanders undervisning i frågan ominnehållet i överhetens ”jus circa sacra” analyseras mer utförligt. b. Dc71 fullt utbildade kollegialismen. Nelander företrädde i sin undervisning från 1740-talet och framåt kollegialismens dubbla begrundning av överhetens ”jus circa sacra”. Överheten hade dels ”jura majestatica circa sacra” och dels ”jura ecclesiae collegialia mediata”. De förra hade den som innehavare av högsta majestas i staten, de senare i kraft av ett kyrkans överlämnande.^® Vad först den förra gruppen beträffar indelar Nelander dessa rättigheter i två grupper, bådadera motiv'erade av statsrationella skäl och ingående i överhetens allmänna insp>ektionsrätt i staten. I huvudsaklig anslutning till PfafP’^ men också i överensstämmelse med den övriga svenska universitetsundervisningen framhåller han, att den ena gruppen av majestätsrättigheter har en ”negativ” eller ”förbjudande” karaktär, överheten har rätt att förhindra eller förbjuda allt i religionen eller i kyrkans verksamhet, som kan vara till förfång för statens ändamål. Den andra huvudgruppen av majestätsrättigheter har en mer ”jx)sitiv” eller ”bjudande” karaktär, överheten har rätt att bjuda och förordna kring de yttre förhållandena för undvikande av en befarad oordning. Både ”negativa” och ”positiva” rättigheter tillhör överheten som sådan och ingår i dennas ”jura majestatica circa sacra’’.^® De ”negativa” rättigheterna är enligt Nelander av i huvudsak fyra olika slag. Som en första rättighet nämner han överhetens befogenhet att undersöka kyrkans läroföreskrifter eller trosbekännelse och tillse, att i dessa ej finns något som kan skada statsändamålet. Häri ingår även rätten att med straff ingripa mot dem som använder religionen till statens förfång. Statsändamålets krav står i denna fråga i förgrunden. Den som handlar i strid med statens säkerhet kan och bör straffas, oavsett om det sker under religionens täckmantel. Hur dessa straff skulle uppfattas och i vad mån de skilde sig från kyrkans egen kyrkotukt har tidigare behandlats.^® 16 Se ovan s 280 ff. 17 Pfaff, Tractat von dem Ursprunge des Kirchen-rechts und dessen wahren Beschaffenheit, 1722 s 306 ff. Se härtill även Schlaich 1969 s 252. 18 Adnotationes in Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1749, § 914, LUB, Annotata in Jus ecclesiasticum universale . . . 1754, § 914, LUB, Annotationes in Jus Ecciesiasticum.. . Johannis Nelander, 1759, § 914, LUB, Praelectiones . . . prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1770, § 914, 4: o 31, VöSB, Quaestiones, distinctiones et definitiones nonnullae Jus Ecclesiasticum Universale concernentes ... Nelandri.. . annotate, § 914, B 613 a, KB. Se även Jus Publicum universale, föreläst af Herr Professor Johan Nelander 1782, sekt 2 s 57, J 96, LiSB samt Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 15 § 57, K 134, UUB, som starkare och under direkt hänvisning till Pfaff understryker de både ”negativa” och ”positiva” rättigheterna. 19 Se ovan s 168 ff, 233 ff. 326
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=