över p>ersonerna, 3) rättigheter rörande ceremonierna och 4) över kyrkans egendom.® Beträffande den första klassen framhåller Nehrman, att det är en överhetens majestätsrätt att bestämma tid och plats för den offentliga gudstjänsten. Om så ej vore fallet, skulle lätt oordning och oreda kunna upp)stå, vilket i sin tur skulle kunna bli skadligt för staten.'^ Också att fastställa hur det skall tillgå vid gudstjänsten, vilka ceremonier som skall brukas, vilka predikotexter som skall användas, vilka böcker kyrkan skall bruka och vilka helgdagar som skall firas, är en överhetens majestätsrätt. I dessa frågor visar sig emellertid influensen från kollegialismen. Själva upprättandet av ceremonier är enligt Nehrman en kyrkans kollegialrätt. överhetens majestätsrätt i denna fråga inskränkes till själva fastställandet och föreskrivandet av vilka ceremonier som skall brukas vid den allmänna gudstjänsten. Än tydligare visar sig detta kollegialistiska beroende i frågan om innehållet i överhetens ”välde över p>ersonerna”. Detta gäller i första hand de majestätsrättigheter, som är förknippade med tillsättning av lärare och präster. Som ovan framhållits, var för kollegialisterna just tillsättningen av dessa av grundläggande betydelse för den självständiga kyrkorätten och användes ofta somett ”modellfall” för att demonstrera kyrkans rätt. Man kunde härvidlag även anknyta till en äldre tradition. Också Nehrman framhåller, att rätten att välja präster är en kyrkans kollegialrättighet. Denna rätt kan likväl överlämnas till den världsliga överheten i staten eller till annan person, t ex till patronus. Enligt Nehrman visas funktionen av denna kyrkans kollegialrätt också i skillnaden mellan regala pastorat, där kyrkan överlämnat hela sin rätt dll den politiska makten, patronella pastorat, där en patronus fått utnämningsrätten antingen från kyrkan eller från överheten, och konsistoriella pastorat, där kyrkan behållit sitt ”plenum jus collegiale”.® Men oavsett hur kyrkan förfarit med sin kollegialrätt i denna fråga, har överheten ändå vissa rättigheter vid tillsättandet av lärare och präster, vilka rättigheter hör till ”jura majestatica” och som är oberoende av både kyrkans rätt och överhetens konfessionstillhörighet. I majestätsrätten ingår att överheten utövar inspektion också vid tillsättningen av' präster. Detta betingas av att prästernas verksamhet har stor ”influens på det borgerliga samhällets fortbestånd och medborgarnas timliga välfärd”. Prästerna ”skaffar det allmänna stor nytta”, när de fullgör sitt ämbete. A andra sidan uppväcker de stor oro i staten, om de missbrukar sitt ämbete. På grund härav har överheten rätt att tillse, att inga olämpliga lärare och präster tillsättes, och denna rätt är en del av majestätsrätten.^® 6 Nehrmans kyrkorättsliga föreläsningar, kap 3 § 18. 7 Ibm kap 6 § 1 f. 8 Ibm kap 6 § 1 ff. 9 Ibm kap 5 § 12, § 31. Se även kap 1 § 8, kap 3 § 18 samt anmärkningarna härtill i Nehrman 19, LUB samt avd 2 kap 7 § 13 i Nehrmans statsrättsliga föreläsningar. Se även ovan s 222. 10Ibm. 8 324
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=