de kollegialrättigheter. Rättens innehåll kom med denna konstruktion att bestämmas av dessa två huvudgrupp>er av skilda rättigheter.2 På samma sätt som de mer territorialistiskt influerade lärarna i den akademiska undervisningen betonar även de svenska kollegialisterna, att överheten har vissa majestätsrättigheter ”circa sacra”. Nehrman-Ehrenstråle, den förste i Sverige som influerats av kollegialismen, understryker därför starkt, att överheten har ”jura majestatica circa sacra”. Statsändamålet kräver, att överheten har alla de rättigheter och medel till sitt förfogande, vilka är nödvändiga för att bevara det allmänna lugnet i staten. Dessa rättigheter ”circa sacra” är desto nödvändigare, då inget mer allvarligt kan skada statens lugn och säkerhet än oenighet i allmänhet och i religionen i synnerhet, överheten har därför enligt Nehrman-Ehrenstråle inspektionsrätt över religionen och kyrkan i staten och rätt att tillse, att kyrkan ej företager sig något, som kan skada det allmänna bästa. Liksom territorialisterna sammanfattar han denna inspektionsrätts syfte i satsen, att överhetens rätt härvidlag innebär befogenhet att tillse, att från kyrkans sida ”ne detriment! quid capiat respublica”. Detta är en rätt, som tillkommer all överhet oberoende av konfessions- och kyrkotillhörighet, och rätten ingår i överhetens ”juramajestatica”.^ Innehållet i denna överhetens majestätsrätt kring religion och kyrka i landet är enligt Nehrman-Ehrenstråle för det första en rätt att freda religionsenheten i landet. Grundtanken för honom i denna fråga är den statsrättsliga och religionspolitiska doktrinen om religionen som rikets grundval, ”vinculumreipublicae”. Under anförande av grundlagarnas bestämmelser om religionsenheten, vilka bestämmelser även bekräftades av religionslagsdftningen, betonar Nehrman, att det är en av statsrationella skäl krävd överhetens majestätsrätt att freda undersåtarna från ”irriga” meningar i religionen och bevara enheten i denna."^ Vad denna uppfattning fick för konsekvenser för Nehrmans syn på religions- och samvetsfriheten i landet har redan ovan behandlats.^ I huvudsak är denna del av överhetens inspektionsrätt av ”negativ” karaktär. Men den har också enligt Nehrman-Ehrenstråle en ”positiv” sida. De ”positiva” rättigheterna, som också ingår bland överhetens majestätsrättigheter ”circa sacra”, innefattas i rätten att föranstalta, att allt tillgår ordentligt i församlingen eller kyrkan. De rättigheter, som följer härav, indelar han i fyra olika klasser: 1) rättigheter rörande den allmänna gudstjänsten, 2) ”välde” 2 Se ovan s 278 ff. 3 Ibm. 4 Nehrman, Jus publicum, avd 1 kap 4 § 36, avd 2 kap 7 § 8 ff, J 118, LiSB, Nehrman, Swänska lus publicum, avd 1 kap 4 § 36, avd 2 kap 7 § 8 ff, Nehrman 26, LUB, Anmärkningar öfwer Sw. lus Public:... 1740, motsvarande ställen, Nehrman 2, LUB. Nehrman, Jurisprudentia ecclesiastica, kap 3 § 11 f, § 16 ff, J 137, LiSB. Se motsvarande ställen i de anteckningar efter Nehrmans föreläsningar i kyrkorätt som använts i denna avhandling. 5 Se ovan s 150 ff. 323
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=