Beträffande innehållet i rätten måste först konstateras, att Colling bedömer detta i huvudsak utifrån statens synpunkt och i detta avseende röjer sitt starka beroende av en mer territorialistisk syn. Innehållet i rätten bestäms av statsrationella krav. Den viktigaste befogenheten överheten har är att utöva tillsyn över religionsutövningen i landet och av medborgarna kräva, att dessa bekänner sig till den antagna läran. Den konkreta innebörden i denna överhetens rätt preciseras närmre som befogenheten att tillse, att ej någon utsprider avvikande religionsuppfattningar och som en rätt att till förekommande av för staten skadliga följder, som kunde bli en konsekvens härav, tillgripa landsförvisningsstraff.®^ Utöver denna rätt, som av Colling räknas som den första och viktigaste majestätsrättigheten ”circa sacra”, har överheten även en mängd andra rättigheter. Dessa indelas i olika grupper. Den första grupp>en rättigheter gäller befogenheten att stadfästa liturgi, fastställa vilka ceremonier som skall användas och att stifta kyrkolag. Den andra gruppen rättigheter är sådana, genom vilken överheten utövar kontroll över att likformighet iakttas i alla frågor som rör kyrkans utv'ärtes ordning. En tredje grupp av majestätsrättigheter ”circa sacra” utgöres av dem, i kraft av vilka överheten tillsätter lärare och präster och tillser, att dessa förses med nödigt underhåll i enlighet med sina privilegier 1723. En fjärde grupp av rättigheter rör överhetens inseende över kyrkans gods och egendomar och att dessa användes till avsett ändamål. Hit räknas också rätten att tillse, att kyrkor bygges och underhålles.®"* Ehuru Colling till dels var influerad också av en mer kollegialistiskt präglad kyrkorättslig uppfattning, fick denna influens inga konsekvenser för hans bestämning av innehållet i överhetens ”jus circa sacra”. Rätten bedöms uteslutande utifrån statsrätten och motiveras statsrationellt. Till skillnad från sin företrädare Nehrman-Ehrenstråle och sin samtide Nelander kvarstod således Colling också beträffande innehållet i rätten på en i huvudsak territorialistiskt bestämd uppfattning.®^ 93 Se ovan s 163 ff. 94 Annotata öfwer Swenska Jus publicum efter Hr. Secr. Kollings Föreläsningar A° 1753, s 16 f, B 351:2, KB, Compendium Jurisprudentia Svecanae, Jus publicum speciale . . . 1754, kap 2 § 2 s 14 ff, 4: o 165, VöSB, Thet Swänska Jus Publicum, Af Sueriges Rikes Lag och Stadgar utarbetadt och Publice föreläst af Lars Johan Colling . . . 1765, kap 1 § 2 s 7, B 764, KB, Herr professor Lars J. Collings föreläsningar öfwer Jus publicum particulare . . . 1756, sekt 1 kap 2, Nordin 1414, UUB, Swänska Lagfarenheten af Professor Colling . . . 1757, avd 1 kap 3 § 2, B 374, KB, Cursus juridicus lämpad till examen juridicum. . . 1762, avd 1 kap 3 § 2 s 39 f, B 374 b, KB, Jus oeconomicum föreläst af Lars Johan Colling . . . 1766, kap 1 § 7 s 7, B. 370, KB, Jus publicum Svecanum uthi Frågor och Swar, 1766 s 23, LUB, Kort Inledning til Närmare Begrep och Utredning af de Swårare ställen, som uthi wår Allmänna Lagbok förekomma, föreläst af . . . L. J. Colling. Ar 1771—72, s 125 ff. Manuskript- och avskriftssamlingen, volym 79, Ericsbergsarkivet, RA, Jus Publicum Universale & Ecclesiasticum. . . 1783, kap 5 Jus ecciesiasticum, § 17 s 40 f, § 23 s 41 ff, B 371, KB. Se även Colling-Bergenholtz De differentia inter exercitium religionis publicum et liberum, 1781 passim. 95 Om Nehrman och Nelander se nedan. 320
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=