ten. Sammanfattningsvis kan om dessa avhandlingar sägas, att de samtliga i likhet med föreläsningarna innefattar också innehållet i rätten i överhetens allmänna inspektionsrätt och betonar rättens oberoende av överhetens konfessionstillhörighet. Rätten tillkommer all överhet och ingår i majestätsrätten. Till sin karaktär är denna rätt till större delen av ”negativ” art och innebär en tillsyn över ky rkan, att dennas verksamhet ej föranleder staten skada. Denna överhetens ”inspectio generalis” sträcker sig till de yttre förhållandena kring religion och kyrka men innebär samtidigt en inspektionsrätt över kyrkomedlemmarnas handlande. Ä andra sidan innehåller rätten också ”positiva” befogenheter. Då den kristna religionen framställes som både nyttig och nödvändig för staten, ligger det också i överhetens makt att både skydda, värna och befrämja utö\'ningen av denna samhällsnyttiga religion och av kyrkans verksamhet. Tanken på de särskilda förpliktelser överheten har kring kyrkan motiveras i detta fall utifrån religionens och kyrkans statsnyttoeffekt. Både inspekdonsrättens ”negativa” rättigheter och överhetens ”positiva” skyddande och värnande av kyrkan motiveras statsrationellt och rättigheterna inräknas i överhetens majestätsrätt.®^ En liknande ”katalog” över innehållet i överhetens ”jus circa sacra” återfinnes även i lagmans König tryckta kyrkorätt från 1740-talet. Enligt König var kyrkan underkastad den v'ärldsliga överheten i staten. ”Jus circa sacra” sågs vidare av König v^ara det yppersta bland ”regalia majestatis”. Denna makt kunde dock sträcka sig endast till ”religio externa”.*® Också König framhåller, att innehållet i denna överhetens ”jus circa sacra” är dels av ”negativ”, dels av ”positiv” art. ”Negativt” innebär rätten, att överheten utövar den allmänna tillsyningsmakten över kyrkan och tillser, att staten ej lider skada genom religionsutövningen eller genom ky'rkans verksamhet. I kraft av' denna rätt förbjuder t ex överheten enskilda sammankomster utanför kyrkans ram, håller uppsikt över prästernas och lärarnas verksamhet, att dessa ej under sken av gudlig nitälskan utöv^ar sina egna ”affekter”, ej tillvitar i religionen avvikande förhatliga omdömen, ej på predikstolarna för åhörarna i gemen avhandlar svåra och obegripliga kontroverser eller uttröttar församan84 Se främst Ihre-Warelius, De necessitate magistatus politicae in ecclesiae christianae, 1743 kap 2 § 37, 39 och 61, Ihre-Wijkman, De jure principum circa relaxationem a juramentis 2, 1746 § 12 f, Ihre-Nordstrand, Curam principis circa securitatem reipublicae internam, 1748 § 13, Ihre-Norberg, De moralitate belli religiosi, 1748 § 10, Ihre-Adlerberg, De necessitate concordiae in societate civili, 1749 kap 1 § 8 kap 3 § 4, § 8, Ihre-Mozelius, De malo indifferentismi religionum in republica, 1751 kap 1 § 4 f, kap 2 § 1, § 5 ff, Ihre-Bohnsack, De jure principis in bona eccelsiae, 1751 passim, Ihre-Alnander, De officio clerici politico, 1752 § 1, Ihre-Helsing, De jure civitatis circa haereses, 1755 passim, Ihre-Grönlund, De cura principis circa adiaphora, 1755 passim, Ihre-Sunborn, De jure principis exigendi juramentum religionis, 1757 § 4, § 6, Ihre-Asplund, Malum atheismi in republica ostensura, 1758 § 6 ff. 85 Se ovan s 249, 276 f, 298 f. 318
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=