handling under Dahlmans presidium 1738.^^ I denna framkommer ovanligt tydligt vad som vid denna tid ansågs vara innehållet i överhetens ”jus circa sacra” och också skillnaden mellan de rättigheter, som tillkom överheten ”qua summus imperans” och tillika ”qua membrum ecclesiae”. De förra rättigheterna grundas i territorialrätten, de senare både i territorialrätten och i överhetens ställning som kristen och kyrkomedlem. Den allmänna inspektionsrätten gäller också kyrkan och religionen i staten och är av ”negativ” art, framhåller Dahlman. CKerheten har såsom en majestätsrätt befogenhet att tillse, att kyrkans verksamhet ej tillfogar staten skada. Mer konkret innebär detta rätt att avvärja för staten farliga kontroverser i religionen. I detta sammanhang behandlar Dahlman relativt utförligt även fi'ågan om bannlysningen, det yttersta medlet i denna ”negativ a” rätt. När det gäller utövandet av bannet har överheten en dubbel rätt. Dels ingår det i den allmänna inspektionsrätten att tillse, att kyrkan ej missbrukar det mindre bannet och att detta endast utövas i form av förmaningar, varningar och utestängande från nattvarden på bestämd tid i enlighet med kyrkolagens föreskrifter.^”* Dels har överheten också rätt att verkställa det större bannet, som därmed får en ”civil” effekt. Härvid är det likväl enligt Dahlman viktigt att komma ihåg, att det större bannet riktar sig mot dem som oroar hela samhället, varför ”obotfärdiga” ej straffas för religionens skull, utan pålägges civila straff såsom samhällsfarliga.’^^ I kraft a\- inspektionsrätten äger överheten även tillsynsrätten öv^er att lämp)- liga lärare och präster tillsättes. Detta är visserligen en rätt som ”originarie” tillkommer kyrkan själv, men överheten har inspektionsrätten häröver, vilken utövas i form av ”approbation” och ”confirmation” vid prästerliga tillsättning76 ar. Denna allmänna inspektionsrätt sträcker sig äv-en till kyrkans lagar, ceremonier och alla andra ”yttre” anordningar i kyrkan. Till sin karaktär är innehållet i denna allmänna inspektionsrätt ”negativ” och dess syfte ”samhällsbevarande” i den meningen, att det bestäms av det övergripande målet att tillse, att kyrkan ej företar sig något, som kan skada staten. Härtill fogar Dahlman även ”positiv^a” rättigheter, vilka överheten har såbernatione, ad felicitatem civilem obtinendam, 1734 kap 1 ^ 4 s 3. Se även ibm § 5 ff s 3 ff. 72 Grönvall-Schyllberg, De officio principis christiani circa curandam veram religionem, 1737 § 1 ff, s 1 ff, Grönvall-Näsman, De conscientia cura politico digna, 1737 tes 6 s 10 ff, Grönvall-Fellenius, De christianismo, verae politicae non adverso, 1743 § 3 f s 4 ff. 73 Dahlman-Koracn, De concordia imperii & sacerdotii in statu civili, 1738. Om denna av Dahlman författade avhandling sc ovan s 79. 74 Ibm § 12 ff s 14 ff. 75 Ibm § 15 s 19. Framställningen bygger här i stort utsträckning på J W Jäger, De concordia sacerdotii & imperii, s 238 ff. 76 Ibm § 16 s 20 f. Se även Dahlman-Kumblin, De pracrogativa imperii principis protestantis, 1758 §2s9, §4sl31 §7sl6ff. 77 Dahlman-Koraen, 1738 § 17 s 21 f. Se även Dahlman-Kumblin 1758 § 8 f s 18 ff. 315
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=