giumi staten gäller kyrkans yttre anordningar, såsom ceremonier, kyrkliga ordningar, kult m m samt kyrkans egendomar. Beträffande de sistnämnda har överheten en dubbel rätt. Dels äger den att tillse, att kyrkans egendomar användes i överensstämmelse med kyrkans ändamål, dels har överheten befogenhet att utöva uppsikt över de kyrkliga egendomarna, att dessa ej användes på ett sätt, som kan skada staten. Bägge dessa rättigheter ingår i majestätsrätten.®^ Majestätsrätten sträcker sig även till frågor som rör tillsättningen av lärare och präster. Innehållet i denna rätt konkretiseras som en tillsyiiingsrätt över att lämpliga lärare och präster tillsättes och att dessa lär i öv^erensstämmelse med den antagna läran.®® I dissertationerna under Upmarck-Rosenadlers och Hermanssons presidium fastställdes innehållet i överhetens ”jus circa sacra” vara att utöva sin allmänna inspektionsrätt också över religion och kyrka. Denna inspektionsrätt gällde de ”yttre” förhållandena och motiverades utifrån stalsrationella skäl. överheten hade härvidlag dels en ”negativ” rätt att tillse, att religionen och kyrkans verksamhet ej tillfogade staten någon skada. Då bådadera likväl framställdes som fundamentala för statens fortbestånd hade överheten dels också en ”positiv” rätt kring dessa. Denna rätt innebar, att överheten skyddade, värnade och befrämjade religionens ”enhet och renhet” i staten och kyrkans verksamhet. Detta var enligt dissertationerna en skyldighet som åvilade överheten motiverad dels av statsrationella skäl och dels av det förhållandet, att överheten var medlem av kyrkan. Dessa allmänna synpunkter på innehållet i överhetens ”jus circa sacra” framfördes utan större variationer i en mängd avhandlingar i olika discipliner under århundradets första decennier. Så sker t ex i dissertationer under presidiumav Lundersten®'^, Törner®®, Moller®® och MRvxlelius.^® Under 1730-talet återkommer samma precisering av rättens innehåll också i avhandlingar under presidium av' Asp^^, GrönvalF^ o^h utförligast i en av65 Hermansson-Runberg 1725 sekt 1 § 1 s 52 f, § 3 s 58 ff, Hermansson-Stenius 1731 § 24 ff s 26 f. 66 Ibm. Se även Steuchius-Kammecker, De seditionibus religionis praetextu motis, 2, 1722 § 4 s 64 ff. Den förra delen av avhandlingen hade ventilerats 1720 under Hermanssons presidium. 67 Lundersten-Enquist, De causis rempublicam conservantibus, 1697 tes 7, LunderstenHaldin, De complemento societatis, 1694 tes 8. 68 Törner-Kenzelius, An diversitas religionum reipublicae expediat?, 1719 § 6 ff s 12 ff. 69 Moller-Billing, De unitate religionis in republica tuenda, 1726 § 8 s 11, § 10 s 13 ff, § 12 s 16 ff, Moller-Rogberg, De damno, quod adcrescit philosospiae morali per politicam privatam, 1729 § 5 s 16. 70 Rydelius-Björckman, De officio pietatis, 1734 § 5 ff s 5 ff. 71 ”Pari quoque rationc constat, curam ejus /religionis/, ordini Clericorum non unice esse remittendam, sed Magistratus etiam civilis essc, operam huic negotio navare. Ad hoc autem tria potissimum requiruntur: aceurata religionis examinatio, ejusdem recta conservatio & debita propagatio”. Asp-Djurberg, De legitima reipublicae gu314
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=