och renhet”, övervaka kyrkodisciplin och tillse, att dugliga lärare och präster tillsättes. Till innehållet i överhetens befogenheter hör också att tillse, att strider och tvistigheter i religionen ej uppkommer och om de uppkommer, hindra att de utvecklar sig i en riktning, som kan skada staten. Samtliga dessa rättigheter hör till ”jura majestatica” och utövas i enlighet med grundlagarna, kyrkolagen och andra fastställda lagar. Att överv’aka och skydda kyrkan i enlighet med gällande rätt är således också enligt Hermansson innehållet i överhetens ”jus circa sacra”. Samma syn möter också i skilda dissertationer under hans presidium. Rörande dessa har tidigare visats, att de till stor del grundlägger överhetens rätt i territorialrätten. Men i avhandlingarna betonas också, att överheten som kristen och medlem av kyrkan har särskilt ansvar för denna. Både överhetens ”imperium civile” och dess särskilda ansvar kring kyrkan begränsas likväl att gälla de yttre förhållandena. ”Cultus Dei intemus” kan ej ligga under mänsklig makt.®2 De rättigheter överheten har kring kyrkans yttre förhållanden indelas i dissertationema i tre olika grupp)er. Först och främst rättigheter som rör själva religionen och dennas utövming, därefter rättigheter rörande kyrkans egendomar och slutligen rättigheter vid tillsättningen av lärare och präster.®^ Vad först rättigheterna rörande religion och kyrka beträffar, äger överheten befogenhet att tillse, att religionen ej användes på ett sätt, som kan skada staten. Detsamma gäller också kyrkans verksamhet. Överheten har följaktligen tillsyningsrätten över både religion och kyrka. Statsrationella skäl är orsaken härtill. Till detta kommer även, att överheten såsom kristen överhet har särskilda rättigheter att skydda och försvara kyrkan i staten. Denna förpliktelse att skydda och värna religion och kyrka motiveras också med den fundamentala betydelse religionen har för samhället överhuvud, varför den även ingår i majestätsrätten. Denna inspektionsrätt över och tillsyn och värn av religionen och enheten i denna stannar likväl vid ett ”yttre” skyddande och värn. överheten kan således ej införa nya dogmer eller ändra själva läran.®^ överhetens insp)ektionsrätt också över kyrkan i dennas egenskap av ett kolle61 Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici circa Lectiones Privatas Amplissimi atq. Celeber. Vir. Dn. Johan Hermansson . . . Anno MDCCXXVIII, kap 15 s 16 f, Nordin 759, UUB, Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici . . . Anno MDCCXXVIII, kap 6 s 30 ff, Engcström B.VIII, 1, 42., KB, Collegium Politicorum Regni-SweoGothici . . . Anno 1728, kap 6, SKaSB. 62 Se ovan s 258 ff, 295 ff. 63 ”Qui ea itaque, qua par est, aestimatione exempla atque facta haec piorum Regum & Imperatorum perpenderit, facili, opinior, negotio videbit, quid circa religionem, bona Ecclesiastica, Personas denique Ecclesiasticas Magistratui civili liceat; ad haec enim tria haec ejus potestas ferri solet.” Hermansson-Runberg, De conjunctionc principatus et sacerdotii in una persona, 2, 1725 sekt 1 § 3 s 61. Se även Hermansson-Stenius, De cura sacrorum civili, 1731 § 10 ff s 11 ff. 64 Hermansson-Ljungfelt, De florentis reipublicae signis, 1723 § 4 s 35, HermanssonRunberg 1725 sekt 1 § 2 s 55, § 3 s 58, sekt 2 § 1 s 63, Hermansson-Stenius 1731 § 12 s 12 f, § 22 s 25. 313
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=