kyrka och individ uppställde samtliga vässa krav. Inomgränserna för dessa krav måste överhetens jus circa sacra rymmas. I vad mån denna skillnad kom att medföra olikheter även i fråga om bestämningen av själva innehållet i överhetens rätt skall nedan behandlas. III. RÄTTENS INNEHÅLL. Inledning. När de akademiska lärarna i sin undervisning behandlade frågor rörande själva begrundningen och av'^gränsningen av överhetens rättigheter kring religion och kyrka i staten, kunde de i stor utsträckning röra sig på det principiella teoretiska planet. De av upplysningstänkandet präglade teorierna om stat och kyrka spelade i detta sammanhang den största roll. Själva doktrinen kom att stå i centrum. I dessa frågor kunde de därför också i stor utsträckning frigöra sig från de i Sverige för tillfället gällande bestämmelserna om kyrkoväsendet. När frågan nu gäller själva innehållet i överhetens ”jus circa sacra” är förhållandet annorlunda. I grundlagarna fanns klart uttryckt hur ”kyrkliga frågor”, dvs frågor om religion och kyrkoväsende, skulle handläggas. Grundlagarnas bestämmelser konkretiserades vidare genom övrig lagstiftning.^’^ Att den akademiska undervisningen skulle avvika från lagarnas bestämmelser om rättens innehåll är ej att förvänta, och dylika avvikelser förekom ej heller. En konsekvens härav blir, att några större variationer ej finns i denna fråga, ehuru en viss utveckling likväl är skönjbar. I stort sett återkommer därför samma bestämning av innehållet i överhetens ”jus circa sacra” i de olika akademiska läramas undervisning, oavsett om denna skedde inom teologiska, juridiska eller filosofiska fakulteterna. Ytterligare ett förhållande bör påpekas. Innehållet i överhetens ”jus circa sacra” var vittomfattande och rörde frågor av skiftande art. Detta medförde, att skilda akademiska lärare ofta behandlade endast en del av rättens innehåll. Att genomgå hela överhetens rätt skulle krävt större utrymme än föreläsningseller dissertationsformen i regel kunde erbjuda. Följaktligen är de systematiska genomgångarna av rätten i dess helhet relativt fåtaliga, i synnerhet bland dem, som var influerade av en territorialistisk grundsyn. För dessa var det tämligen oproblematiskt att fastställa rättens innehåll. Statsrätten krävde, att överheten utövade den högsta tillsynen över kyrkan. Denna tillsyn gällde endast de yttre förhållandena. Vilka dessa v^ar kunde tämligen snabbt fastställas. Huvudvikten lades därför av de territorialistiskt influerade företrädarna vid problemet om rättens förhållande till den enskilde medborgarens samvetsfrihet. Till största delen kom därför de speciella problem, som var förknippade med rättens innehåll, att kretsa kring religionsfrihetsfrågoma, vilka redan behandlats. Frågor som rörde rätten att fastställa ceremonier, liturgi, kyrkliga böcker, kyrkolagoch rättigheter kring kyrkans egendomar tilldrog sig ej så stort intresse, då dessa frågor ej angick den enskilde individen i så hög grad som religions- och sam57 Se härtill Normann 1952 s 15 ff, Lenhammar 1966 s 29 ff. 310
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=