För att finna en medelväg mellan dessa ytterlighetsriktningar har man ofta enligt Nelanders underxdsning tillgripit distinktionen interna och externa och tillämpat denna på överhetens jus circa sacra. Själv ställer sig Nelander helt avvisande till att denna distinktion skulle kunna tillämpas i denna fråga på så sätt, att överheten tilldelades regimen externum och kyrkan själv i sitt representerande organ regimen internum. Orsaken till detta av^’isande anger Nelander liksom Nehrman vara osäkerheten omvar gränsen mellan internum och e.xternum skall dragas. Vad somliga hänför till regimen internum anser andra böra räknas till externum och vice versa. I likhet med Nehrman anser därför Nelander denna distinktion obrukbar i detta sammanhang, där det gäller att fastställa gränsen för vad som tillkommer den politiska överheten och v'ad som tillkommer kyrkan själv.43 Inte heller är distinktionen interna och externa tillämpbar på själva gudsdyrkan på så sätt att överheten äger jus circa sacra externa eller cultus extemus men ej över internus. Distinktionen är felaktig på grund av det nära samband som råder mellan cultus internus och externus.'*^ Ytterligare en tillämpning av denna distinktion måste enligt Nelander undvikas, nämligen försåvitt den tillämpas på frågan om gränsdragningen mellan kyrka och stat. Enligt en uttolkning skulle sacra interna gälla inte endast cultus Dei internus utan äv^en allt invärtes eller essentiellt i religionen, medan däremot sacra externa det mer utvärtes och accidentiella. Även i detta fall måste det ske ett ställningstagande till var gränsen skall dragas mellan essenprudentlae naturalis, 1764 s 79 ff, LUB. I Nelanders Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, K 134, UUB, bär det 16:e kapitlet titeln Om Caesaro-Papia och Papo-Caesaria. Frågan behandlas även i en mängd dissertationer under Nelanders presidium. Se främst Nelander-Dahlbom, De religione reipublicae noxia, 1748 § 5 f, § 8, Nelander-Friborg, De libertate ecclesiastica, 1750 § 11 f, Nelander-Almquist, De jure reformandi sacra, 1751 § 19 ff, NelanderDrysén, De haeresi politica, 1757 § 7. ”Quid de hoc discrimine in regimen Ecclesiae internum et externum statuendum sit. de eo alii inquisiverunt simulq. ostenderunt, et meo quidem judicio reete, hane distinetionem vix ac ne vix quidem ullius esse usus, ubi agitur de Jure Principis circa sacra. Si quidem nulli adeurati limites poni pt. in regimen Ecclesiae internum et externum. Quod alii referunt ad regimen internum, hoc alii referunt ad externum. Quoniam itaque limites in sacra interna et externa seu regimen Ecclesiae internum et externum non pt., parum utilitatis secum habet haec distinctio.” Praelectiones . . . prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1770, § 912 s 127 f, 4:0 31, VöSB. Se även Annotata in Jus ecclesiasticum universale... 1754, § 912, s 207, LUB, Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 15 § 55, K 134, UUB samt Nelander-Landby, De origine potestatis ecclesiasticae stricte sic dictae, 1748 § 7. ”Est quidem cultus externus, qui adeo arcto nexu cum interno cohaeret, ut ab eo separari nequeat, adeoque si hie Principi subjiciatur, ipse quoque cultus externus illius imperio subjaceat, necesse est.” Annotata in Jus Ecclesiasticum universale . . . 1754, § 912 s 208, LUB. Se även Quaestiones, distinctiones et definitiones nonnullae Jus Ecclesiasticum Universale concernentes . . . Nelandri . . . annotatae, § 912 s 66 f, B 613 a, KB. 43 44 306
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=