Bådadera ytterlighetsåsikterna berövar den världsliga överheten dennas tillbörliga jus circa sacra. I stället gäller det också i denna fråga att rätt navigera ”inter Schyllam & Charybdin”. Avgränsningen av rätten fastställes i avhandlingarna utifrån de krav' statsändamålet uppställer samt den individuella samvetsfriheten fordrar. I några av'handlingar tillkommer också som ytterligare en faktor att ta hänsyn till kyrkans rättigheter, vilka dock begränsas till att gälla interna eller det essentiella i religionen. Härvid tillgriper också dissertationerna under Ihres presidium den sedvanliga distinktionen mellan interna och externa som en principiell gräns för hur långt öv^erhetens jus circa sacra sträcker sig.27 Från mitten av århundradet och framåt fortsätter denna distinktion att tillgripas av demsom influerats av en territorialistisk grundåskådning. Statens och indivädens krav utgör själva utgångspunkterna för att principiellt fastställa och avgränsa överhetens jus circa sacra. Mer konkret säges överheten därvid ha jus circa sacra externa, vilket statsändamålet kräver, men ej över interna, vilket individens samvetsfrihet förbjuder. Detta sätt att resonera återfinnes i den undervisning, som meddelades av A A Een^® men möter också i D Solanders undervisning. Juridikens objekt är allt som kan göras till föremål för lagar, framhåller den senare. Människors tankar kan därför ej vara objekt för lagstiftningen. På samma sätt förhåller det sig med gudsdyrkan. Denna indelas i cultus internus och externus. I analogi härmed har överheten jus circa sacra externa. Dock tangerar denna rätt i viss mån även interna, då överheten t ex förbjuder, att för staten skadliga meningar utsprides. Detta rubbar likväl ej den individuella samvetsfrihetens princip. Distinktionen mellan interna och externa blir därför också för Solander fullt tillämpbar i frågan om den rätta avgränsningen av' ö\’erhetens jus circa sacra.29 Samma sätt att argumentera återkommer också under senare hälften av århundradet i J P Sleincours undervisning vid Uppsala universitet. I de anteckningar, som bevarats från hans föreläsningar, framhålles, att överheten ej har potestas interna i religionsfrågor men v'äl potestas externa över kyrkans yttre anordningar.30 I dissertationerna varieras denna distinktion något. Den kan 27 Se främst Ihre-Adlerberg, De necessitate concordiae in societate civili, 1749 kap 3 § 8 s 60 f, Ihre-Mozelius, De malo indifferentismi religionum in republica, 1751 kap 1 § 5 s 23 ff, Ihre-Bohnsack, De jure principis in bona ecclesiae, 1751 § 2 s 9 f, Ihre-Helsing, Dc jure civitatis circa haereses, 1755 § 13 s 13 f, Ihre-Grönlund. De cura principis circa adiaphora, 1755 sekt l§ls4, §2s5f, §7sl0 ff, sekt 2 § 2 s 15 ff, § 4 s 16 f, § 5 s 18, Ihre-Sunborn, De jure principis exigendi juramentum religionis, 1757 § 4 s 5 ff. 28 A A Een, Föreläsningar i narurrätten med ledning av M H Gribners Principiorum iurisprudentiae naturalis, liber 2 kap 4 § 2 s 116 f, Ihrc 157, UUB. 29 Collegium Privatissimum hos Prof. Dan: Solander höstterminen i Upsala 1758, s 1 f, B 394 f, UUB. Se härtill även Collegium Privatum uti Jure Publ. Svec., § 10, J 96, LiSB, som definierar hierarchia i allmänhet. 30 ”Jura majestatis versantur vel circa res sacras, sc. quae pertinent ad Religionem, et circa has res competit Principi. Potestas interna, nempe docere verbum Dei, ad301
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=