Också i dissertationer under presidium av Grönvalls efterträdare L Dahlman tillgripes samma distinktion. I den av honom själv' författade av'handlingen De concordia imperii & saccrdotii in statu civili 173812 talas om cultus Dei internus och externus. Med Pufendorf säges därefter, att all religion är oförenlig med tvång. Tvångsmedel skulle strida mot samvetsfrihetens princip. Därför måste i fråga om kyrkans förhållande till staten Hobbes och Houtuyns ståndpunkter förkastas. Dessa innebär caesareo-papism och medför ett öv'erhetens härskande över samveten.Överhetens omvårdnad om religionen ingår bland dennes majestätsrättigheter och rör externa men sträcker sig ej till interna, vdlket i avhandlingen underbygges med citat från Rechenberg.!"* I detta sammanhang nämner Dahlman ä\'en och avvisar Thomasius principiella av'- gränsning av' ov'erhetens makt. Denne hade tagit av'stånd från distinktionen interna-externa aiwänd i detta sammanhang och i stället framhållit, att intet som var determinerat i Guds lag kunde ligga under överhetens v'älde men väl allt öv'rigt.^^ Från denna uppfattning tar Dahlman avstånd och anknyter i stället till den sedvanliga distinktionen interna-externa, en anknytning som finns äv’en i andra dissertationer under hans presidium.^® .\v stor betydelse är, att samma distinktion användes av J Benzelius i dennes Repetitio theologica 1735. Frågan huruvåda överheten har någon omv^årdnad om religionen bejakas naturligtvås av Benzelius. Denna omv'årdnad sträcker sig likväl ej till kyrkans inre styrelse eller till själva religionen. Vad somhör till externumregimen däremot ligger under överhetens omvardnad.^"^ Samma anknytning till denna distinktion finns även i lagman Königs juridiska lärobok i kyrkorätt 1746. Även König betonar, att öv^erhetens omvårdnad öv’erhuvud i ett rike syftar till ”statens invärtes rolighet”, varför dess plikt är 12 Om denna se ovan s 79. 13 Dahlman-Koraen 1738 § 6 s 6 ff. 14 Ibm § 8 s 10 f. Rechenberg, An cujus regio ejus sit religio? § 22. Se även Rechenberg, Lineamenta philosophia civilis, 1724 del 2 kap 9 § 7 s 155 f. 15 Denna tanke finns klarast uttryckt av Thomasius i dennes De iure Principis circa adiaphora occasione Ordin. EccI., 1695, dens., Vindiciae iuris maiestatici circa sacra, 1699, dens., Cautela circa praecognitia jurisprudentia eclesiasticae, 1712 kap 13 s 182 ff, dens., Annotationes ad Ulrici Huberi libros tres de Jure civitatis, 1708 bok 5 sekt 5 kap 1. Se även Flörcke, Praelectiones jurisprudentiae ecclesiasticae, 1723 § 12 och J H Böhmer, Jus parochiale, 1738 sekt 1 kap 2 § 51. Om denna uppfattning se Bienert 1934 s 418 ff, Schlaich 1969 s 124 ff, 227 f, A U Wolf 1970 s 134 ff. 16 Dahlman-Koraen 1738 § 8 s 10 f. För distinktionen interna-externa se även Dahlman-Schedvin, De erroribus Zinzendorffianorum in doctrina morali, 1756 § 8 s 18 ff, Dahlman-Kumblin, De praerogativa imperii principis protestantis, 1758 § 4 s 12. 17 ”Qu. II. Num aliqua ad Magistratum pertinet religionis curae? Resp. Affirm. Quamvis enim, quae ad internam speetant ecclesiae gubernationem, sivc ipsa religionis externae substantialia, verbi praedicatio & Sacramentorum administratio, ministerio ecclesiastico ineumbant: cireumstantiae tamen religionis, sive quae ad externum ecelesiae regimen requiruntur, magistratus curae subsunt . . .” Benzelius 1735 s 399. 298
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=