na, om man skiljer mellan imperium circa sacra och functio sacra samt mellan själva rätten och dennas utövning, på samma sätt som teologerna skiljer mellan actus ecclesiastici externi & intemi. Actus internus tillhör ej den världsliga överheten i staten utan är ett prästämbetets proprium och innebär predikan, sakramentsförvaltning och handhavande av löse- och bindenycklarna. Actus ecclesiasticus externus däremot ligger under den v^ärldsliga överhetens domvärjo.^ Samma distinktion mellan interna och externa möter även i cn mangd avhandlingar ventilerade under olika presides på 1730- och 1740-talen. I en avhandling, ventilerad 1737 vid Uppsala universitet under presidiumav A Grönvall framhålles, att när det gäller kyrkans och statens förhållande till varandra är det viktigt att undvika ytterligheterna. Varken skall staten underordnas kyrkan och därmed en hierarkisk makt uppstå eller tvärtomkyrkans angelägenheter till alla delar dirigeras av den världsliga överheten.^® När det gäller att fastställa gränserna för öv'erhetens jus circa sacra tillgrip>er även denna dissertation den sedvanliga distinktionen interna-externa. Under åberopande av skrifter av Ziegler och Masius framhålles i avhandlingen, att cura interna ej hör överheten till, vilket däremot är fallet med cura externa. Detta senare kräver själva statsändamålet. 9”Aparet igitur, nequc leviter illos errarc qui plenum & absolutam potestatem, circa sacra & religionem, secundum tritum illud, cujus est regio, ejus etiam religio est, summis imperantibus attribuunt, ut Hobbesius, & Houtynius: qui minus non errarunt, quam qui, in totum, religionis curam imperantibus denegant. Mediam igitur & reetam viam ut teneamus, diligenter distinguatur necesse est, inter imperium circa sacra, ac sacram funetionem, & jus denique ipsum, ac modum juris exercendi, seu, ut Theologi nostri distinqvuunt, inter actus ecclesiasticos externos & internos. Internos ad imperantes non pertinere; sed sacerdotibus proprios esse inquiunt, ut praedicatio verbi, dispensatio sacramentorum, excommunicatio ab Ecclesia, solutio & ligatio peceatorum & c. Externoc vero actus, ut purae religionis conservationem, & remotionem inutilium ministrorum & c. sub imperio summae potestatis esse affirmant.” Steuchius-Kammecker, De seditionibus religionis praetextu motis 2, 1722 kap 2 § 6 s 65 ff. Beträffande Hobbes namnes särskilt dennes Leviathan 1668 kap 18 och 26 och dennes De cive 1669 kap 7. För Houtuyn hänvisas till dennes Politica 1681 § 63 ff. För distinktionen mellan själva rätten circa sacra, dennas funktion och sättet för dess utövning hänvisar Kammecker särskilt till Rechenberg samt till Boeclers Instit. polit. bok 2 kap 4. För teologernas skiljande mellan actus ecclesiastieus internus och externus hänvisas till Gerhards Loci theologici samt till Quenstedt, Theologia didactico-polemica sive systema theologiam, 1685. Om Quenstedt se senast Hulthén 1969 s 24 f. 10 Grönvall-Schyllberg, De officio principis christiani circa curandam veram religionem, 1737 § 1 s 1. 11 ”Nec cura sacrorum interna Magistratui competit, consistens in praedicatione verbi, administratione sacramentorum, remissione & retentione peceatorum. Hane potestatem Christus non Regibus, sed Apostolis suis, eorumque in officio successoribus commisit, ideo Paulus mentioncm faciens ministrorum Ecclesiae, quos Christus in coelum ascendens dedit Ecclesiae, in eorum numerum non refert Magistratum Civilem. . . Principibus autem Christianis, relicto pastoribus eorum munere, competit cura externa, quae in hoc potissimum consistit;” Ibm § 5 s 11. Se även § 10 s 21 ff. 297
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=