tens princip. Den yttre gudsdyrkan däremot ligger under överhetens omvårdnad. Här är denna nödvändig, och överhetens jus circa sacra externum ingår därför också i dennes majestätsrättigheter, vilka statens krav närmre reglerar.® Med dessa uttalanden visar dessa dissertationer också klart de två grundläggande utgångspunkterna för en principiell avgränsning av överhetens jus circa sacra. Utifrån statsrationella krav har överheten fått sin majestas. Denna gäller också circa sacra. Ä andra sidan har den enskilde individen i samhället sin samvetsfrihet somockså innebär, att religionen är oförenlig med yttre tvång. Stat och individ uppställer därför olika krav i frågan om hur långt överhetens rätt i kyrkliga angelägenheter sträcker sig. Avhandlingarnas författare menar sig komma fram till den rätta medelvägen mellan de krav stat och individuppställer genom att tillgripa distinktionen intema-externa. överheten har potestas ecclesiastica externa eller befogenheter rörande cultus extemus. Detta kräv^er själva statsändamålet, salus publica. Potestas interna eller bestämmanderätt över cultus Dei internus däremot har den politiska makten ej. Här råder den enskilde individens samvete, och samvetet kan inte ligga under mänskligt imperium. över samvetet råder endast Gud. Statens krav och individens rättigheter fastställer därför gränserna för överhetens jus circa sacra. I olika utgestaltningar framfördes denna distinktion mellan interna och extema för att principiellt avgränsa överhetens jus circa sacra. Under 1720-talet möter den i en speciell utformning i en dissertation, författad av respondenten MKammecker och ventilerad i två omgångar under skilda presides. 1720 disputerade Kammecker under Hermanssons presidium på förra delen av en avhandling med titeln De seditionibus religionis praetextu motis. Denna del var till övervägande delen historiskt inriktad och visade bl a hur den romerskkatolska kyrkan förnekade överhetens jus circa sacra.'^ Den andra delen ventilerades under presidium av J Steuchius 1722. I denna del behandlas mer principiellt överhetens jus circa sacra i nära anslutning till Conrings De auctoritate et officio majestatis civilis circa sacra.® Denna andra del av avhandlingen tar avstånd från den andra ytterligheten i fråga om överhetens makt. Som exempel på en förkastlig ståndpunkt i denna fråga nämnes satsen ”cujus est regio, ejus etiam religio est”. Den uppfattning denna sats ger uttryck åt innebär enligt Kammecker i princip samma uppfattning både Hobbes och Houtuyn hyst. Den är lika felaktig som den, som förnekar all överhetens jus circa sacra. I stället vill Kammecker gå den rätta medelvägen, vilken enligt honomstår att fincordis scrutatur, & qui, quod praecipue intendit religio, salutem aeternam largiri potest.” Ibm § 5 s 6. 6 ”Curam sacrorum externam & civilem necessariam esse, ex iis, quae dicta sunt, colligitur. .. Nos jus Sacrorum externum & civile Summo Magistaturi merito vindicamus, & inter Jura Majestatis, cum adcuratioribus Doctoribus & Politicis, referimus; quae, pro diversa regiminis forma, quoad ipsum modum administrandi, diversimode exercentur.” Ibm § 7 s 8 f. 7 Hermansson-Kammecker, De seditionibus religionis praetextu motis 1, 1720 kap 1 s 6 ff. 8Denna utkom 1673 i Fritsche, Jus ecclesiasticum tripartitum. Se ovan s 259. 296
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=