Denna distinktion mellan interna och externa, endast kortfattat framställd i de ovan nämnda dissertationerna, kom att bli ett huvudmotiv i en del av den svenska akademiska undervisningen under hela århundradet i frågan om av'gränsningen av överhetens jus circa sacra. Den är en central tankegång i denna fråga även i ett flertal dissertationer under presidium av J Hermansson. I en avhandling ventilerad 1725 framhålles under hänvisning till Ziegler, Grotius, Masius, Pufendorf och Rechenberg, att utgångspunkten för en avgränsning av makten är att finna i distinktionen potestas interna och externa. Potestas interna rör predikan, sakramentsförv^altning och handhavandet av' löseoch bindenycklarna, p>otestas externa gäller ordningsfrågor, ceremonier, koncilier, frågor om kyrkans egendomar, prästers underhåll och liknande. Omvårdnaden om sacra interna är ett prästernas ”proprium”, externa däremot åligger den världsliga överheten.^ Statsrationella skäl gör det nödvändigt att överheten har jus circa sacra. Denna rätt gäller dock endast externa. Interna rör trons innehåll och kan ej ligga under v'ärldslig makt. Utifrån denna principiella avgränsning kan sedan närmre preciseras innehållet i den potestas circa sacra externa överheten har.^ Samma utgångspunkter i distinktionen internus och extemus men nu tillämpad på själva gudsdyrkan finns även i en senare dissertation under Hermanssons presidium. I denna definieras objektet för Överhetens jus circa sacra som omvårdnaden om själva religionen och ”res sacras”. Religionen består dels i en sann gudskunskap och dels i en sann gudsdyrkan. Den senare är antingen internus eller externus. Den inre gudsdyTkan kan aldrig stå under mänsklig överhöghet. Den är förbehållen den enskilde individens samvete, över vilket endast Gud råder. Den yttre gudsdyrkan däremot kan ligga under mänskligt imperium."* Den naturliga konsekvensen av denna distinktion blir, att överheten ej har något att skaffa med cultus Dei internus.^ Här råder samvetsfrihemellan interna och externa finns även hos Reftelius-Stiernman, Exercitatio philosophica usum religionis naturalis in societate humana, 1699 § 12 s 36, § 13 s 41. 2 ”Distinetionem viris plurimis, pietate & usu insignibus, receptam, inter potestatem internam & externam heic omnino tenendam esse censemus. Illa in praedicatione verbi, administratione sacramentorum, potestate clavium, aliisque actibus pure Ecelesiasticis consistit. Haec circa ordinem bonum in Ecclesia, ritus, caeremonias, concilia, bona Ecclesiastica, clericos corumque sustentationem, atque alia, ad externum Ecelesiae statum conservandum speetantia oceupatur. Internam sacrorum curam & administrationem Ministris Ecclesiae propriam: Externam vero ad Imperantes speetare, probatum ivere, quotquot aceuratiori paullo lance hane rem pensitarunt”. Hermansson-Runberg, De conjuncitione principatus et sacerdotii in una persona 2, 1725 § 1 s 52 f. Se även § 3 s 58 ff, sekt 2 § 1 s 63 ff, § 2 s 68 ff. 3 Se nedan s 312 ff. 4 Hermansson-Stenius, De cura sacrorum civili, 1731 § 2 s 3 f. 5 ”Ubi omnium primo observandum, cultum Dei internum non imperio civili subjici, propter & physicam & moralem impossibilitatem. Qui enim id alienae humanac curae obnoxium sit, cujus penitissima ratio e pharetra solum mentis depromitur, non certe videmus. Deus solus chardiognosian sibi reservavit. Cultum adeoque Dei internum limitatibus circumscribere, & legibus determinarc, solius Dei est, qui penetralia 295
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=