Också denna kritik av kontraktsteorierna överhuvud skall vi se uttryckas i den sv'enska akademiska undervisningen under 1700-talets sista decennier, framför allt av J F Neikter, ehuru den ej allvarligt rubbade den dominans den fördragsrättsliga uppfattningen nått vid denna tidpunkt.^® B. Debatten i svensk akademisk undervisning. 1. Debattens uppriiinelse och utveckling fram till mitten av 1700-talet. Under envåldstiden kom frågan om ”causa impulsiva constituendae civitatis” att stå i förgrunden, när man inom skilda fakulteter diskuterade frågan om staten. Under denna tid undantiängdes det fördragsrättsliga och intresset kom att riktas mot den politiskt sett ofarligare frågan omorsakerna till statsbildningen. Med frihetstidens inträde börjar det fördragsrättsliga att alltmer skjutas i förgrunden på ett annat sätt. Att så skedde sammanhänger med frihetstidens nya statsskick. Intresset under denna period för maktfördelningen och striderna härom under riksdagarna och i samtidens politiska broschyrer återspeglas också inom den akademiska undervisningen. Möjligheterna att på ett friare sätt ge uttryck för en politisk uppfattning var självfallet också större under frihetstiden än under envåldstiden. Som redan framhållits var frågan om den drivande orsaken till statens uppkomst tidigare diskuterad i svensk akademisk undervisning under 1600-talet.^^ Med den nyare naturrätten kom denna diskussion att intensifieras alltmer. I anslutning till och under diskussion av de utländska auktorernas teorier framfördes en mängd olika uppfattningar i den svenska akademiska undervisningen. Helt naturligt kom denna fråga att i hög grad intressera dem, sominnehade Pufendorfs lärostol i naturrätt vid Lunds universitet. I några dissertationer under presidium av Johan Lundersten finns en utförlig utredning av hithörande problem under ständigt refererande av och hänsynstagande till den gängse internationella litteraturen. Lundersten hade som t f professor i teoretisk filosofi utnämnts till ethices professor 1684 och erhöll därjämte tre år senare undervisningsskyldighet äv'en i jus naturae et gentium. Han föreläste även över Pufendorfs arbeten. Professuren innehade han till sin död 1713.^® I avhandlingarna finns ett instämmande i uppfattningen, att människan av let, att fysiokraternas kritik, speciellt som den uttrycktes av Quesnay, skulle vara av större betydelse för den svenska utvecklingen. Som exempel härpå framför Nyström Thorild. Nyström 1939 passim. Om Thorilds samhällssyn se Arvidson 1931 s 176 ff. Då fysiokraternas kritik av samhällsföredraget ej fått något mer betydande nedslag i den akademiska undervisningen i Sverige under här aktuella tid, lämnas den åsido. Som framställningen nedan kommer att visa, anknöt kritiken till moral-sensefilosoferna, vars skrifter också direkt citerades, vilket ej var fallet med fysiokraternas skrifter. Om utvecklingstanken eller framstegstanken se även Aspelin 1929 s 58 f, Silén 1938 s 243 ff. 18 Se nedan s 51 ff. 19 Runeby 1962 passim. 20 Om Johan Lundersten (1646—1713) se Weibull-Tegnér 2, 1868 s 216 f, Rosén 1968 s 174, 205, 219 ff. 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=