hans föreläsningar från förra delen av 1780-talet5 då han innehade professuren i naturrätt, av intresse i detta sammanhang. I dessa föreläsningsanteckningar finns kollegialismens dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra. Kyrkan är en societas aequalis, liksomalla andra societeter med sina kollegialrättigheter. När kyrkan befinner sig i status civilis står den likväl under överhetens insp>ektionsrätt. Överhetens makt circa sacra har därför en dubbel begrundning. Dels ingår den i majestätsrättigheterna, dels kan kyrkan själv transferera sina kollegialrättigheter till överheten. Den förra delen av makten har sin utgångspunkt och motivering i själva statsändamålets krav, den senare beror på ett kyrkans öv^erlämnande av sina kollegialrättigheter.®^ Även L P Munthe följer samma kollegialistiska grundschema. Jus circa sacra är en rättighet överheten har att tillse, att församlingen och dess ledamöter ej företager sig något, som strider mot finis reipublicae. Jura majestatica är de rättigheter överheten måste ha för att befordra detta ändamål. Ändamålet definieras som salus publica. Detta är en lex fundamentalis naturalis för all laglig regering. Formeln för majestätsrättigheten är, att överheten har rättighet till allt det, som kan tänkas som rättvisa medel till att befordra statens ändamål. Jus circa sacra ingår därför i jura majestatica. Eftersom överheten har inspektionsrätt såväl över enskilda medborgare som över skilda societeter i staten, har den även inspektionsrätt över församlingen och dess medlemmar. Ehuru kyrkan är en societas aequalis har överheten likväl rätt att dirigera dennas företaganden, i den mån dessa rör statsändamålet. Kyrkan å sin sida har såsom varje annan societet i staten två slags rättigheter för att den skall kunna uppnå sitt ändamål. Dels har den rättigheter, som innefattar själva ändamålet, jura collegialia immediata, dels har den rättigheter, som blott bidrager till ändamålets uppnående, jura collegialia mediata. De förras utövning kan aldrig bortlämnas, de senares däremot kan transfereras till överheten. Som en slutpunkt i frågan om begrundningen av överhetens jus circa sacra framhåller därför Munthe i sin undervisning, att denne har två slags rättigheter i anseende till församlingen. Dels såsom överhet och imp>erans i staten, och dels som på sig transfererade rättigheter. De senare kallas jura conventionalia mediata, de förra jura majestatica. Som princeps har den jus inspectionis, oberoende av vilken religion överheten själv omfattar. De senare utövar den ej såsom överhet och inte heller som främste medlemmen i kyrkan utan endast i kraft av en kyrkans translation.®^ 80 Tengvall, Utkast till lurisprudentia Naturalis. Till enskilta föreläsningar författad af Hr. Professor Tengvall, kap 2 § 28, Jus Publicum universale. Föreläst af hr Professor Tengvall, kap 2. Samlingsvolym i LUB. Om denna volym se ovan s 57. 81 Jus publicum universale annoteradt pä professor Munthes Privata Föreläsningar, 1797 § 9 s 14 f, § 13 s 26 ff, 4: o 339, VöSB, Collegium Juris-Naturae annoteradt på Professor Munthes Private Föreläsningar, Vår Terminen 1797, § 88 s 132 f, § 90 s 134 f, 4: o 341, VöSB, Collegium juris naturae, 1788 s 33 f, Jus publicum universale, 1788 kap 4 s 8 f. Samlingsvolym med A Lidbecks anteckningar i LUB. Jus Naturae af Herr Professor L. P. Munthe, 1794 kap 7 § 3 s 64 ff, GUB, Jus Publicum Universale af Herr Professor L. P. Munthe, 1796 s 25 ff, 46 ff, GUB. 19 — Stat, religion, kyrka 289
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=