Detta hindrar likväl inte att inslag av ett kollegialistiskt betraktelsesätt återfinnes. Detta har visats redan ovan vad beträffar själva kyrkouppfattningen. I anteckningar efter Collings föreläsningar över kyrkorätten 1783 talas om jura majestatica och kyrkans jura collegialia, ehuru detta ej närmre utreds."^^ I det material som bevarats efter Collings undervisning begrundas överhetens jus circa sacra rent kollegialistiskt endast på ett ställe. 1781 ventilerades under hans presidiumen avhandling med titeln De differentia inter exercitiumreligionis publicum et liberum. I denna begn.mdas makten under åberopande av dissertationer under J Nelanders och P Muncks presidium enligt kollegialismens dubbla utgångspunkt. Dels har överheten jus circa sacra majestaticum, krävt utifrån statsändamålet, dels utöv'ar överheten ofta kyrkans medelbara kollegialrättigheter."^® Nehrmans ställning inom den juridiska doktrinens utveckling och Nelanders mångåriga akademiska verksamhet kom likväl att medföra den kollegialistiska kyrkorättsliga grundsynens dominans i fråga om begrundningen av överhetens jus circa sacra inom den akademiska undervisningen vid Lunds universitet. Collings undervisning i denna fråga, representerande en mer territorialistisk ståndpunkt, kom blott att utgöra ett avvikande inslag i den för övrigt av kollegialismen dominerande ståndpunkten. Traditionen från Nehrman, Nelander och Munck vidarefördes som ovan visats av Nelanders båda efterträdare Lars Tengvall och L P Munthe. Vad först beträffar Lars Tengvall är de anteckningar, som bevarats efter Cursus juridicus Lämpad Till Examen Juridicum. . . Föreläst af Lars Johan Colling, 1762, Första avd kap 3 § 2 s 39 f, B 374 b, KB, Jus publicum universale, kap 5 Jus ecclesiasticum, § 12 ff, s 39 f, B 371 b, KB, Jus publicum universale & Ecclesiasticum, 1783 s 3 f, 7 ff, B 371 b, KB. 78 Jus publicum universale & eclesiasticum . . . 1783, s 7, B 371 b, KB. 79 ”Ecclesia consideranda in Statu Naturali, vel Civili, cum tertium non detur, semper aequalis erit Societas, sed cum inter plures, quamvis unitos ad unum eundem finem, saepius controversia existere possit vel circa finem, vel ejus obtinendi media, Ordine quam maxime opus erat, ne quid detriment! capiat Ecclesia aut Res publica, per confusionem fere inevitabilem; ejusmodi vero Ordinem praescribere, adeoque culturn Dei externum determinare ratione circumstantiarumspecialium, jus erat Collegiale, inter plura ilia Jura, de quibus ex professo & eriditissime nos informat Diss. Max. Rev. atque Celeb. D.D. Prof. Nelander de Juribus Eccl. Colleg. quorumque quaedam sunt mediata, aliaque immediata, conf. Max. Rev. Sc Celeb. D. D. Prof. Munck Diss. Upsal. de jure Princ. c. sacra Libert, consc. non inim. Jus determinandi Cultum Dei externum in Imperantem, plures Ecclesiae prudenter transtulerunt, quippe quod ipsae nec eadem auctoritate, nec facilitate exercere possent, & necessario tamen exercendum foret, praeterquam quod Principi per Jus Publ. Univ. competat Jus ad finem Reipubl. promovendum, & cum Ecclesia supponatur in Republica, unoquoque, qui obligatus est ad finem, etiam ad media obligato, facillime Principi vindicamus jus efficiendi, ut ordo in Ecclesia adsit & conserventur, vindicantibus quoque idem Jus Majestaticum Nostro Imperanti Constitutionibus sic dictis Religions Stadgar 1665 25 Jan. 1667 19. Mart. 1735 20. Mart.” Colling-Bergenholtz, De differentia inter exercitium religionis publicum et liberum, 1781 § 1 s 6 f. Om denna dissertation se ovan s 122. 288
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=