1750-talet i de av honom författade och vid Uppsala universitet ventilerade avhandlingarna De jure principis circa sacra libertati conscientiae non inimico 1754 samt De jure devolutionis 1755.®^ I dessa avhandlingar framhålles, att kyrkan står under överhetens inspektion och att dennes jus circa sacra ingår bland majestätsrättigheterna. I detta sammanhang avvisas såväl episkopalteorin och teorin om överheten som praecipuum membrum ecclesiae som Keuffels begrundning ”ex sola majestate”. I överensstämmelse med kollegialismen framhåller Munck i dessa avhandlingar, att majestätsrättigheterna endast är den ena begrundningsmöjligheten av jus circa sacra. I anslutning till Pfaff, Canz och Darjes och under åberopande av avhandlingar, ventilerade under Nelanders presidium, säges, att överhetens befogenheter i kyrkliga angelägenheter också grundar sig i förhållandet, att kyrkan överlämnat en del av sina jura collegialia mediata till den världsliga överheten, överhetens befogenheter i kyrkliga angelägenheter utövas därför dels i kraft av jus majestaticum, dels i kraft av att kyrkan överlämnat sina medelbara kollegialrättigheter.®® Denna kollegialismens dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra återkommer också i Muncks teologiska läroböcker från 1760-talet. I det mer kortfattade teologiska kompendiet från 1760 bejakar Munck frågan, huruvida överheten har jus circa sacra. Rätten härtill grundas dels i jus majestaticum och innefattas i jus inspectionis, dels i kyrkans överlåtande av sina medelbara kollegialrättigheter.®’^ Denna dubbla begrundning skiljer sig radikalt från den som företräddes i Schnabels utgåva av Wöldickes kompendium, vilken legat till grund för Muncks utgåva. I Schnabels version fanns den gamla ortodoxa synen på överheten kvar. Denne betraktas som ”custos utriusque tabulae” i treståndslärans kategorier. Sin potestas circa sacra har överheten fått av Gud an65 Om dessa avhandlingar se ovan s 41. 66 ”Jus Principis circa sacra vel est jus majestaticum, vel complectitur jura Ecclesiae collegialia in Principem tranlata. Competit Principi jus inspectionis, seu jus cavendi, ne ex Eccl. quicquam in remp. rcdundet damni. Est vero hoc jus majestaticum Principis: ergo jus circa sacra dicto cusa est majestaticum. Sunt vero varia jura ex. gr. jus eligendi ministrum Ecclesiae, disponendi de bonis Eccl. & c. quae ex ipso jure inspectionis derivari nequeunt; a Principe tamen, ubi Eccl. in statu feurit civili, exercentur. Jam vero aut haec tanquam injuste occupata usurpat, aut in eum sunt translata consensu vel expresso vel tactio. Prius non debet praesumi sed probari, quod cum fieri non possit, translata recte dicuntur. Accedit, quod ipsa ratio Eccl. ut in Principem, praecipue si Eccl. membrum fuerit, transferantur, postulet, quippe qui major! cum auctoritate ea exercere possit. Jus ergo Principis circa sacra etiam juribus coll, mediatis in cum translatis nititur”. Munck-Holmen, De jure principis circa sacra libertati conscientiae non inimico, 1754 § 8 s 8. Se även § 5 ff s 7 f, §13ffsl5f samt Munck-von Hauswolff, De jure devolutionis passim. 67 ”An Principi competit jus circa sacra? Affirm. Est autem hoc jus vel ipsum jus inspectionis, quod est jus majestaticum, vi cujus jus habct providendi, ne quid ab Ecclesia suscipiatur finis reipubl. adversum, vel complectitur jus circa sacra jura Ecclesiae collegialia mediata ab Ecclesia in Principem translata, quatenus ea majori cum auctoritate exercere potest, ut ex gr. jus eligendi ministrum Eccl. jus disponendi de bonis Eccl. jus excommunicandi & c.” Munck, Compendium theologiae theticae, 1760 s 261. 285
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=