ten grundar sig i att kyrkan själv överlämnat utövningen av somliga sina jura collegialia till den världsliga överheten. Således får överhetens befogenheter i kyrkliga angelägenheter också hos Nelander en dubbel begrundning; dels grundar sig rätten i superioritas territorialis, jura majestatica, dels grundar den sig i kyrkans överlämnande av vissa av sina jura collegialia mediata.®^ Den dubbla begrundningen av överhetsmaktens befogenheter framställes i nära anslutning till Pfaff och dennes efterföljare.®^ Nelander anslöt sig därför i sin undervisning nära till Nehrman-Ehrenstråle och bidrog till att kollegialismens dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra ytterligare befästes inomden akademiska undervisningen vid Lunds universitet. I vad avseende Nelander skiljde sig från Nehrman-Ehrenstråle finns anledning att återkomma till nedan i samband med behandlingen av rättens avgränsning och innehåll. Den av Nehrman-Ehrenstråle introducerade och av Nelander vidareförda kollegialismens dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra blev så gott som allenarådande vid Lunds universitet. De teoretiska utgångspunkterna för frågan om kyrkans förhållande till staten hade därmed också föränd‘rats. Samma dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra finns också hos de andra akademiska lärarna, vilka influerats av kollegialismens kyrkorättsliga syn. Detta gäller också teologerna. Den främste bland dessa, Petrus Munck, hade fått sin stats- och kyrkouppfattning framför allt av Johan Nelander, vars lärjunge han var.®^ Den dubbla begrundningen framlägger Munck redan på 62 För belägg se föregående not. Se även Nelander-Ulmgren, De jure principis in turbatores religionis, 1744, § 21, Nclander-ölander, De juribus ecclesiae collegialibus, 1745 passim. Om denna dissertation se Normann 1963 s 23 ff samt ovan. NelanderAulander, De ecclesiae repraesentativa, 1748 § 2 ff, Nelander-Landby, De origine potestatis ecclesiasticae stricte sic dictae, 1748 § 7, Nelander-Friborg, De libertate ecclesiastica, 1750 § 3 ff. 63 ”Primus hane sententiam habuit Pfaffius, quae paeusissimis sc probavit, et in bis Auetori nostro /Darjes/, cui etiam sententiae ego accedo.” Annotata in Jus ecclesiasticum universale... 1754, § 912 s 204, LUB. Se även § 886 s 111: ”Simile quid venit in mentem clariss. Pfaffio, cum distinguit jura territorialia et conventionalia, per territorialia, Majestatica, per conventionalia, collegialia in Principem translata intclligit; quae ad nostram maxime accedit.” I dissertationer under Nelanders presidium under 1740- och 1750-talen hänvisas också i första hand till Pfaff, medan i den senare undervisningen von Mosheims Allgemeines Kirchenrecht der Protestantum 1760 ofta citeras. I sina på 1780-talet utarbetade Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 15 § 52, K 134, UUB, har Nelander observerat Pfaffs anknytning till Pufendorf och menar, att Pfaff utvecklat det s k kollegialsystemet ur följande sats hos Pufendorf: ”Ex quo colligitur, si quae potestas aut quod jus summis imperantibus circa Ecclesiam & sacra Christiana afferendum sit, id essc deducendum vel ex genuina indole summi imperii civilis, vel ex indole ipsius religionis Christianae, vel ex ultronea delatione ipsius Ecclesiae.” Pufendorf. De habitu religionis christianae ad vitam civilem, 1687 § 40 s 140. 64 Se härtill ovan s 41 vad beträffar statsuppfattningen och s 212 vad beträffar kyrkouppfattningen. 284
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=