Nehrman var den förste som i svensk akademisk undervisning konsekvent framförde kollegialismens dubbla begrundning av överhetens jus circa sacra, överhetsmaktens rätt i detta avseende grundas dels i jura majestatica, dels i jura ecclesiae collegialia mediata. De förra är oupplösligt förknippade med all majestas i en stat, de senare är avhängiga en kyrkans translation. Som stöd för denna dubbla begrundning åberopas skrifter av framför allt Pfaff. Tendenser till denna dubbla begrundning har påträffats bland dem som företrädde en i huvudsak territorialistiskt influerad syn på hur rätten skulle begrundas. Territorialismen hade likväl tagit överhand på så sätt, att överheten på ett självklart sätt sades utöva även kyrkans kollegialrättigheter. Nehrman är den förste som i enlighet med kollegialismen konsekvent skiljer på de två slagen av rättigheter circa sacra en överhet i staten har. Om överheten utövar även kyrkans kollegialrättigheter är detta ingalunda något självklart utan beror uteslutande på en kyrkans translation av sina rättigheter. Från och med Nehrman kom denna dubbla begrundning av överhetens makt i kyrkans angelägenheter att vara den dominerande vid Lunds universitet till skillnad från utvecklingen vid Uppsala universitet. Dess verkningar kom också att sträcka sig till den akademiska undervisningen vid Åbo universitet vid århundradets slut. Den direkte arvtagaren till Nehrmans syn på den dubbla begrundningens förutsättningar och konsekvenser och en i förhållande till Nehrman djupare och mer ingående reflexion häröver finns i Johan Nelanders 40-åriga akademiska undervisning. Liksom Nehrman behandlar också Nelander frågan om kyrkans förhållande till staten såväl i föreläsningarna över jus publicum som när han utlägger jus ecclesiasticum. Frågan om själva grundvalen för överhetens jus circa sacra beminus quam Reipublicae interest, ut haec incommoda, quae non raro comitabantur popularem suffragionem nullis circumscriptam legibus, tollerentur vel saltim diminuerentur. Crescente inprimis, ut quotidie crevit, Ecclesia, atque aucto credentium numero, jura collegialia, quorum § 6 meminimus, a toto Ecclesiae coetu cum vix administrarentur, quin confusio nasceretur & turbae atque alia monstra, Ecclesiae & Reipublicae nocitura, orientur; Magistratus erat prospicere, ne detrimenti quid caperet Respubl. vel Ecclesia. Hinc illorum, qui puriora colebant sacra, vel expresso consensu vel sancto silentio factum est, ut ilia jura, quae circa Ministrorum constitutionem atque disciplinam, sub Imperatoribus antea ethnicis, ipsa exercuit Ecclesia, sua auctoritate temperarint atque ad Reipubl. & Ecclesiae salutem direxerint Principes.” Nehrman-Cronander, De legitima ministrorum ecclesiae vocatione, 1747 § 7 s 9 f. Se även § 6, där Canz åberopas. Respondenten S Cronander (1719— 1801) hade inskrivits vid Lunds univ 1742, disputerade under Nehrman 1747 och under Nelander 1748, fil mag samma år, amanuens vid univ bibi s å, docent i fil fak, adjunkt 1753 i fil fak och 1758 i jur fak. Lektor i Växjö 1771, prvd 1772 och domprost i Växjö 1789. Virdestam 1, 1921 s 223 ff. Se även Nehrman-Tollesson. De cultu Dei publico, 1733 § 10. Respondenten N Tollesson (1707—1745), som även står som författare, hade inskrivits vid Lunds univ 1728, disputerade under Nehrman 1733 och under M Rydelius 1734, prvd 1735, komminister i Visingsö pastorat 1739. Virdestam 7, 1932 s 282. Om dessa dissertationer se även Thomson 1951 s 16 f, 167. 280
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=