rande principen att grundlägga överhetens jus circa sacra var emellertid i huvudsak territorialismen och dess huvudprincip; inspectio generalis över kyrkan, ingående bland överhetens majestätsrättigheter och krävd av statsrationella skäl. Inomden akademiska undervisningen vid Lunds universitet åter gick utvecklingen från och med 1730-talet i en annan riktning. b. Den kollegialistiskt influerade dubbla begrundningen. Ovan har visats Nehrman-Ehrenstråles betydelse för att det kollegialistiska tänkandet initierades och slog igenom i svensk akademisk undervisning vad beträffar själva kyrkouppfattningen och kyrkorätten. Ännu mer markerad framstår hans betydelse för införandet av denna kyrkorättsliga grundåskådning när frågan nu gäller kyrkans förhållande till staten. Först bör likväl observeras, att Nehrman i likhet med kollegialistema har en dubbel utgångspunkt såväl i en viss statsuppfattning som tillika i en viss kyrkouppfattning när frågan om kyrkans förhållande till staten behandlas. Följaktligen behandlas överhetens jus circa sacra såväl i hans föreläsningar över jus publicumsom över kyrkorätten. I sina föreläsningar över jus publicum visar Nehrman, att öv^erheten motiverat utifrån statsrationella motiv har högsta inspektionsrätten över kyrkan. Kyrkan behandlas i detta avseende såsom en bland flera andra kollegier eller societeter i staten. För att uppnå statsändamålet, salus publica, har överheten genomfördrag erhållit sina majestätsrättigheter. Den viktigaste bland dessa är jus circa sacra.^^ Utförligast behandlas grundvalen för överhetens jus circa sacra i Nehrmans föreläsningar i k^Tkorätt. Kapitel tre i dessa bär rubriken ”Om överhetens makt i kyrkans angelägenheter”. Flär avvisar Nehrman en mängd av de tidigare begrundningssätten för denna överhetens rätt. Att ”beropa sig på Ecclesia primitiva” går ej, emedan kyrkan under denna sin första tid var en förföljd kyrka, och den makt en överhet då hade, missbrukades. Därför är det omöjligt att hämta modellen för begrundningen av överhetens jus circa sacra i förhållanden under den första kyrkans tid. Ej heller teocratica judaica ”passar sig med våra tider”. Gmnden för överhetens makt i kyrkans angelägenheter måste som alla andra jura majestatica hämtas ur jus naturae. Ej heller kan makten grundas i föreställningen om överheten som den främste medlemmen i kyrkan och som ”församlingens huvud”. Kyrkan består av likställda medlemmar. Huvud i församlingen är Kristus själv och ingen människa. Ej heller kan överheten anses som biskop. Episkopalteorin förkastas uttryckligen. Något jus episcopaJe till51 Nehrman, Jus publicum, avd 2 kap 5, J 118, LiSB, Nehrman, Swänska ius publicum, avd 2 kap 5, Nehrman 26, LUB, Annotationes circa lus Publicum Regni Svec: collecta ex praelecr. Privatis . . . Nehrman, tredje avd kap 3 § 7 s 206 ff, B 765 KB, Föreläsningar över Svenska jus publicum, avd 2 kap 5 o 7, J 117, LiSB, Then Swänska Stats Lagfarenheten, Utgifven af David Nehrman, avd 2 kap 5 o 7, SKaSB, Anmärkningar öfwer Sw: lus Public: . . . 1740, avd 2 kap 5 o 7, Nehrman 2, LUB, Nehrman, Jus publicum, avd 2 kap 5 o 7, P: 1, Tryde kyrkoarkiv, LLA. 278
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=