vara att kyrkan då stod under en hednisk överhet och själv måste göra sina inrättningar så gott den kunde.^® Königs kyrkorättsliga framställning präglas av en mängd sinsemellan oförenliga tankegångar. Den var emellertid inte utan betydelse för den akademiska undervisningen, där den ofta citeras i ventilerade dissertationer och också direkt lades till grund för föreläsningar i kyrkorätt. En annan lärobok, som förutom att den allmänt användes vid läroverken också brukades inom universitetsundervisningen, var Petrus Brunnmarks Elementa jurisprudentiae naturalis, vars första upplaga utkom 1778 med ett företal av Johan Ihre.”^® I statsrätten företräder Brunnmark en av upplysningstidens naturrätt starkt influerad åskådning. Staten har uppkommit genomfördrag, genom vilket också överhetsmakten i staten erhåller majestas. För att staten skall kunna nå sitt ändamål, vilket angives med den gamla från Cicero härrörande satsen ”salus civätatis suprema lex esto”, har överheten erhållit majestätsrättigheter. Bland jura majestatica interna eller immanentia, som gäller det egna landet, ingår som en del också jus circa sacra.'^^ Vikten av att överheten har också denna makt inskärpyes genom att fromhetens och religionens betydelse för sederna framhålles. Goda seder är av stor betydelse för staten, varför omvårdnaden om religionen bör ligga överheten varmt om hjärtat. En av territorialismen influerad begrundning av överhetens jus circa sacra företrädes därmed även i Brunnmarks lärobok.^® Inom den akademiska undervisningen såväl vid Uppsala som Åbo univei'sitet och i framställningar, som stod denna undervisning nära, dominerade en i huvudsak territorialistiskt influerad begrundning av överhetens jus circa sacra under hela århundradet. Inslag av såväl äldre som nyare begrundningsmöjligheter fanns emellertid. Både den äldre synen på överheten som custos utriusque tabulae och som den främste medlemmen i kyrkan kvardröjde länge. Också fanns inslag av det senare inkomna kollegialistiska synsättet med dess betonande av kyrkans kollegialrättigheter, främst i anknytning till Canz. Den domine46 Ibm s 28. 47 Se ovan s 113 f. 48 Om Brunnmark, lektor i Västerås 1758, kh i Falun 1767, prost 1768, död 1794, se Muncktell 2, 1844 s 486 ff, Wijkmark 1915 s 12, Rehnberg 1966 s 108, 127, 478, som visat, hur Brunnmarks lärobok, i teologiskt avseende konservativ, kunde utnyttjas i apologetiskt syfte. Nya upplagor av läroboken utkom 1796 och 1821. I ihrcska handskriftsamlingen i UUB föreligger Ihres utkast till företal, dock i en annan version än den som trycktes. Se härtill Grape 2, 1949 s 5 f. Anteckningar efter Porthans föreläsningar vid Äbo universitet 1793 över Brunnmarks lärobok är tryckta i Porthan, Opera omnia 2, 1963 s 337 ff. Porthan föreläste över den praktiska filosofin från och med 1770 med först Pufendorfs De officio hominis et civis som förlaga, senare över Brunnmarks bok. Se Rein 1908 s 226. Ett studium av de tryckta anteckningarna i Opera Omnia 2, s 337 ff bekräftar Reins påstående, att Porthan på flera punkter ställde sig kritisk till Brunnmarks lärobok. 49 Brunnmark 1796 s 116 ff, 144 ff, 163 ff. 50 Ibm s 169 f. 277
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=