där nännast i den exekutiva makten. Den utövas av ”polismakten”, vars uppgift är att bibehålla allmän säkerhet och bekvämlighet i riket. Denna ”polismakts” föremål är uppsikt över religion och seder. Också Neikter begrundar således överhetens jus circa sacra i själva majestätsrätten och definierar den som en uppsiktsmakt över religion och kyrka i staten.30 Utvecklingen i frågan om kyrkans förhållande till staten inom den akademiska undervisningen vid Uppsala universitet återspeglas i viss utsträckning också i den vid Åbo universitet. Detta gäller i synnerhet utvecklingen under åxhundradets förra del och fram till 1780-talet. Detta gäller också sättet att begrunda överhetsmaktens befogenheter circa sacra. 1736 hade M M Lithovius 1'esponderat under Grönvalls presidium vid Uppsala universitet på förra delen av en avhandling med titeln De nexu religionis et status civilis. I denna förra del hade den religionspolitiska doktrinen omreligionen somvinculumreipublicae sp>elat en central roll.31 Två år senare responderade Lithovius för den andra delen, en direkt fortsättning av denna avhandling, nu under presidiumav professorn i praktisk filosofi vid Åbo universitet .Ålgot Scarin. Det faktumatt såväl preses som respondent studerat vid Uppsala universitet belyser det samband som fanns mellan de två läroanstalterna. Scarin hade innehaft smärre anställningar vid Uppsala universitet innan han 1722 utnämndes till professor i Åbo. I statsrätten följde han i regel Pufendorfs och Omeisius arbeten.32 I den 1738 ventilerade andra delen av avhandlingen De nexu religionis et status civilis dragés konsekvenserna av den förra delen. Denna hade visat, att religionen var nödvändig för en stats fortbestånd. Denna sats göres nu till grundvalen för överhetsmaktens jus circa sacra. Varje överhets högsta lag bör vara omvårdnaden om det som mest befrämjar medborgarnas säkerhet och lycka. Detta sker bäst genom att religionen vidmakthålles, varför omvårdnaden omdenna är i överensstämmelse med statens högsta lag.33 I en senare dissertation under Scarins presidiumfinns en mer utpräglad territorialistisk uppfattning om själva begrundningen av jus circa sacra. 1747 ventilerades en avhandling i politik som behandlade frågan om gränserna för härskarmakten. Denna är ej obegränsad, som Hobbes påstått. Såväl lex naturae som fundamentallagarna begränsar makten. I detta sammanhang behandlas också tanken, att ”politica ecclesiastica” begränsar ”imperiumcivile”. Kyrka och stat är två olika typ>er av societeter. Även omöverheten inte har rätt att föreskriv'a vad medborgarna skall tro, då tron tillhör varje människas inre, så 30 Collegium i Statistiquen. Enligt Herr Professoren Neikters Föreläsningar, Ähr 1793 s 22 f, 100 ff. Se även Neikter-Soilander, De tolerantia diversarum religionum, 1788 § 3 s 10, som talar om en öv^erhetens ”inspectio generalis” över kyrkan. De inslag av en kollegialistisk syn på kyrkan, som fanns i denna avhandling (se ovan s 208), får ingen betydelse för begrundningen av överhetens jus circa sacra. 31 Om denna dissertation se ovan s 79. 32 Om Scarin se ovan s 28, 159. 33 Scarin-Lithovius 1738, kap 4 § 1 s 35 ff. Det bör nämnas, att i regel har respondenterna författat avhandlingarna under Scarins presidium. Se härtill Rein 1908 s 198 ff. 274
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=