mycket beroende av att nya teorier häromvann insteg och tidvis komatt på ett nytt sätt åter aktualisera hithörande problem. De olika teoriernas praktiska betydelse var likväl ej av avgörande vikt för statsuppfattningarna, ehuru vissa praktiska politiska konsekvenser kunde dragas beträffande statsfördragets konstruktion och maktens fördelning i staten beroende av^ vilken ”causa impulsiva” som valdes. Betydelsen av att detta problem uppmärksammades i så hög grad som det gjorde låg närmast däri, att frågan om ”causa impulsiva” blev'- en infallsvinkel till den betydligt viktigare diskussionen omden politiskt mer kontroversiella statsrättsliga fördragsdoktrinen. När frågan om statens uppkomst formulerades ej historiskt som ett efterforskande av ”causa impulsiva constituendae civitatis”, utan politiskt eller ”moraliskt”, kunde denna frågeställning få direkt praktisk politisk betydelse. Frågan gällde i detta fall ytterst individ contra stat samt maktens fördelning inom staten. Även i fråga om statsfördragets konstruktion återspeglas i den sv^enska akademiska undervisningen de teorier som fanns härom i den internationella statsrättsliga litteraturen. Tysk, engelsk och fransk statsrättslig doktrin får direkta nedslag i debatten i den svenska undervisningen under århundradet. En mängd olika uppfattningar fanns i den samtida litteraturen om hur samhällskontraktet borde vara konstruerat. Hobbes ansåg, att det endast krävdes ett fördrag, ”pactum”, varigenom makten öv’erlämnades från folket till suv'eränen, antingen denne var furste, råd eller folkförsamling. Denna konstruktion av samhällsfördraget hos Flobbes var ett utslag av avståndstagandet från monarkomakernas försök att begränsa furstens makt och plädera för rätten till motstånd. Enligt Hobbes överlämnas makten av folket till suveränen totalt och oåterkalleligt.13 Även Rousseau företräder en ettkontraktsteori, ehuru dennes konstruktion av kontraktet får helt andra konsekvenser än hos Hobbes. Under 1700talets sista decennium företräddes en ettkontraktsteori av såväl Kant som Fichte.l'^ Vanligare var tvåkontraktsteorin. Genom ett första kontrakt, ”pactumunionis”, förenas enligt denna teori individerna, genom ett andra kontrakt, ”pactumsubjectionis”, uppger dessa sin ursprungliga likställdhet och frihet och utser en överhet. Denna konstruktion av statsfördraget företräddes av t ex Huber, J HBöhmer, C Wolffs, Daries och Nettelbladt.i^ 13 Hobbes 1668 kap 14, 17, dens., 1669 kap 5. 14 Rousseau, Du contrat social, ou principes du droit politique, 1762 bok 1 kap 5, bok 3 kap 16 ff. Fichte, Grundlage des Naturrechts nach Principien der Wissenschaftslehre. Zweiter Theil oder Angewandtes Naturrecht, 1797 s 6 ff. I princip är det hos Fichte fråga om en ettkontraktsteori, ehuru kontraktet i sin tur är sammansatt av tre olika fundamentala fördrag; egendomsfördraget, skyddsfördraget och föreningsfördraget. Härtill kommer ett hypotetiskt tänkt underdånighetsfördrag. Även Kant talar om samhällsfördraget som ”pactum unionis”. Se härtill Gierke 1958 s 119 ff, dens., 1960 s 300. 15 Huber 1708 bok 1 kap 2 § 1 ff. Huber indelar ”pactum moment, vilket dock ej förskjuter tvåkontraktsteorin. J H Böhmer 1710 bok 1 kap 2 s 154 ff. Hos Böhmer finns en uppspaltning av de två kontrakten i fem deltre särskilda unionis 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=