en del den allmänna uppsyningsmakten eller polismakten.26 Denna uppsyningseller polismakt är alltså krävd utifrån statsrationella motiv. I denna innefattas också som påpekats omsorgen om moralitet och religion. Kyrkan såsom yttre anstalt i staten är en församling, som har tillkommit utan statens åtgärd men men vars ändamål är erkänt nödvändig och gillat av staten. Visserligen är varken staten omedelbarligen till för kyrkans skull eller kan kyrkan anses vara till omedelbarligen för statens skull, men kyrkan är en nödvändig anstalt för ledning till sedlighet och religion. I detta avseende och således krävd utifrån statsrationella motiv styr staten positivt och negativt såsom ingående i överhetens uppsynings- eller polismakt de yttre villkoren för kyrkans verklighet. Dessa yttre villkor blir därefter föremål för mera ingående behandling.27 Boethius läroböcker begrundar således överhetens makt i kyrkliga angelägenheter i dennes majestätsrättigheter. Förhållandet mellan kyrka och stat ses utifrån statsrationella motiv. Utifrån dylika motiv bedöms kyrkan ha en positiv effekt i samhället såsom en yttre anstalt för ledning av sedlighet och religion, vilka i sin tur har en grundläggande funktion för att statsändamålet skall kunna uppnås. Såsom ingående bland jura majestatica och innefattade i den del därav som kallas uppsynings- eller polismakt har överheten negativa och positiva rättigheter i kyrkliga angelägenheter. Varje inslag av ett kollegialistiskt tänkande saknas i denna fråga hos Boethius. Om kyrkans rättigheter talas ej när frågan om begrundningen av överhetens jus circa sacra behandlas. Detta innebär likväl inte, att överhetsmaktens befogenheter i kyrkans angelägenheter är obegränsade. Som nedan närmre skall utredas finns redan genom saunhällsfördragets konstruktion och genom de enskilda medborgarnas individuella rättigheter men också motiverat utifrån tanken på religionens oförenlighet med tvång överhuvud en begränsning av överhetens makt.^S Samtidigt med Boethius behandlade även J F Neikter i sin undervisning vid Uppsala univei-sitet frågan om begrundningen av överhetens jus circa sacra. Som ovan visats influerades Neikter i sin statsuppfattning både av moral-sensefilosofin, när han kritiserade kontraktsteorierna, men också av såväl Rousseau som Montesquieu. Influensen från Rousseau återkommer också i Neikters syn på religionens politiska betydelse för staten. Neikter var i denna fråga jämte Boethius den som i den akademiska undervisningen ledde utvecklingen fram mot uppfattningen av den statsbärande religionen som”statsreligion”.29 Denna uppfattning får också konsekvenser för hur Neikter grundlägger överhetens jus circa sacra. Eftersom religionen och kyrkan har en fundamental betydelse för staten är det en av de viktigaste angelägenheterna för en regering att befatta sig med dessa. Rättigheten härtill ingår i en överhets majestätsrätt och 26 Ibm s 142 ff, 204. Se härtill nedan s 321 f. 27 Ibm s 210 ff. 28 Se härtill även Boethius-Muncktell, De tolerantia dissentientium indifferentismo vacua, 1800 s 5 ff, Boethius-Eurén, De modo, quo ecclesiae cum republica nexum considerare deceat, commentatio, 1803 s 5 ff. 29 Se ovan s 92 f. 18 — Stat. Teligion, kyrka 273
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=