I en annan dissertation samma år finns en starkare anknytning till kollegialismen på så sätt, att överheten säges utöva jus circa sacra inte endast begrundat i majestätsrättigheterna utan också såsom medlem av kyrkan. Såsom sådan utövar överheten också kyrkans jura collegialia. Dessa är i detta fall ”devoluta” på öv'erheten.23 Under århundradets sista årtionden behandlas frågan omkyrkans förhållande till staten vid Uppsala universitet utförligast av^ Daniel Boethius. Med tanke på dennes dominerande ställning är det av^ största vikt i detta sammanhang att analysera hans ställningstagande till själva begrundningen av överhetens jus circa sacra. Förhållandet mellan stat och kyrka belyses av honom framför allt utifi'ån en bestämd statsuppfattning och uppfattning om statsändamålets krav men därtill också utifrån en bestämd uppfattning omden betydelse religion och kyrka har för moraliteten och därmed också för staten. Hithörande problem behandlas utförligt i hans läroböcker och i dissertationer under hans presidium. Högsta maktens rättigheter innefattas enligt Boethius samtliga i användandet av de medel, som är nödvändiga och säkrast bidrar till samhällets ändamål. Dessa rättigheter, majestätsrättigheter, indelas vad beträffar de rättigheter som rör det egna landet i lagstiftande makt, potestas legislatoria, och handhavande makt, potestas executiva. I de senare inbegripes även rättigheter att handhava ordningen vid religionen och gudstjänsten. Detta omfattar tillsynen över att alla samhällsmedborgare får tillfälle att lära känna religionens sanningar, att ingen tvingas i sin övertygelse, att inga skiljaktigheter i läran utbrj'ter i oenighet, skadliga för samhällets lugn och säkerhet, och att religionens satser ej uttydes på ett sätt som kan missbrukas till samhällets skada.^4 I sin lärobok i naturrätt 1799 penetrerar Boethius dessa problem mer ingående. I denna betonas, att kyrkan är tillkommen utan samhällets åtgärd. Dess effekt på samhällsändamålet är likväl av gx'undläggande betydelse. Kyrkan är nämligen en yttre representant för moraliteten. Då kyrkans verksamhet åsyftar böjelsernas danande till sedlighet och moralitet, är den tillika ett medel för statens ändamål, varför staten har ett både negativt och positivt intresse för kyrkans verksamhet.Salus publica, allmänt väl, är statens ändamål, varför den som innehar majestas genom samhällsfördraget erhållit också skyddsmakt. För utövningen av denna skyddsmakt har överheten de s k jura majestatica, omfattande lagstiftande och handhavande makt, I den senare ingår som 22 ”Idem fere calculus de puritate religionis subjiciendus est, & nos negatum non eamus, magistratui, si non ita qua tali, omnino tamen qua christiano id injunctum esse officii, ut non solum puritate religionis prospiciat, sed etjam ne spe salutis aeternae subditi excidant sua.” Ibm s 6. Hänvisning sker här till J H Böhmer, Introductio in jus publicum universale, 1710 pars generalis kap 5 § 19. 23 ”. . . atque adeo multa in coetu sacro agere summum imperantem, non vi majestatis, sed ut membrum societatis hujus, aut certe ut hominem, ordini sacro & verae religioni faventem, in quem officia quaedam collegialia, ut vocantur, bona fide sunt devoluta.” Sleincour-Wåhlstedt 1776 § 7 s 11. 24 Boethius, Utkast till föreläsningar i den naturliga sedeläran, 1782 s 154 ff. 25 Boethius, Försök till en lärobok uti naturrätten, 1799 s 98 ff. 272
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=