heterna som ett resultat av samhällsfördraget. Högsta makten har rätt att styra en förenad menighets gärningar till samhällets bästa och att bruka de medel, som leder till detta mål. Bland majestätsrättigheterna ingår därför också jus circa sacra. De bevarade föreläsningsanteckningarna omnämner också öv'erheten som den svenska församlingens styresman. Beträffande frågor rörande t ex ordningen i församlingen säges dessa ursprungligen ha tillhört kyrkan själv att lösa. I överensstämmelse med en territorialistisk uppfattning av Böhmers typ menar lik\'äl Risell, att överheten bäst löser frågor rörande ordningen i kyrkan, ehuru detta egentligen tillhör kyrkan själv.^® Också i de föreläsningsanteckningar, som bevarats efter J P Sleincours undervisning, räknas jus circa sacra bland överhetens majestätsrättigheter, vilka tillkommer överheten som sådan.I dissertationer under hans presidium utvecklas detta utförligare. Religion och kyrka säges ligga under överhetens inspektionsrätt. Det tillkommer denne som sådan och motiverat utifrån statsändamålets krav att tillse, att inget företages under religionens täckmantel eller i kyrkan, som kan skada statens ändamål.2® I vissa dissertationer under Sleincours presidiumfinns, i likhet med vad som visats vara fallet med några under Ihres presidium, inslag av ett från ett renodlat territorialistiskt tänkesätt främmande feiTnent. I en dissertation 1776 med titeln De cura piäncipis circa custodiam religionis grundlägges gränsdragningen för överhetens skyldighet att värna om religionens renhet dels i att kyrkans ändamål så fordrar, dels i statsändamålet och dels i samhällsfördraget mellan överhet och undersåtar.^i Visserligen framhålles i dissertationen därefter under åberopande av J H Böhmer, att även om överheten ej såsom överhet betraktad, ”qua talis”, har skyldighet att värna om religionens renhet, så har den det likväl som kristen överhet.22 J H 18 Hr Professor Risels Pri v. collegium 1767 HöstT, s 56 fl, Westin 465, UUB, Privata Föreläsningar om Sweriges Grundlagar hållna af Professor Risell, s 62 ff, B 391, UUB, Herr Professor Risells Priv. Collegium in Jus Publicum, Engcström B.X 1.12., KB, Collegium Riselianum Anno 1770, s 5 f, 30 ff, 48 ff, Nordin 1320, UUB. Om dessa kollegier se ovan s 42 f. 19 Sleincouriana quaedam, s 7 f, X 303 ah, UUB. 20 Sleincour-Rissler, De constituione et indole partium philosophiae practicae, 1769 § 12 s 37 ff, Sleincour-Arrhenius, Jura et obligationes officialium in republica, breviter tradens, 1772 § 2 s 4 f, Sleincour-Livin, De ordine servando in societate civili, 1772 § 5 s 12 f, Sleincour-Nyberg, De cultu Dei publico in vita civili utilissimo, 1773 § 6 s 14 f, Sleincour-Wåhlstedt, De philosophia morali, sacro doctor! necessaria, 1776 § 12 s 11, Sleincour-Lindbohm, De religionis vi influente in mores, 1776 § 6 s 10 f, Sleincour-Dillner, De cura principis circa custodiam religionis, 1776 § 2 s 5 f, § 3 s 7 f, som också stöder sig på J H Böhmer, Sleincour-Ullman, De scientia politicam, ministro ecclesiae necessaria, 1771 § 4 ff, s 5 ff, Sleincour-Beyer, De tolerantia diversitatis religionum in civitate. 1 1779 § 4 s 8 f, § 5 s 9 ff, 2, 1782 s 3 f, § 4 s 8. 21 ”Quodnamn vero hocce jus sit, & quousque suos extendat limites, dijudicandum est tam ex ecclesiae, quam civitatis securitate, nec non ex pactis conventis principes inter & subditos.” Sleincour-Dillner 1776 § 2 s 5. 271
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=