av Thomasius och J H Böhmer men också av Canz och Darjes säges, att kyrkan är staten ”subordinatam”, att prästerna ”inspectioni Principis subjecti sunt”, att öv^erheten har ”inspectio generalis” såväl över kyrkan som prästerna och att kyrkan ”sub inspectione sit summi Imperantis”.®® Visserligen framhåller den sist citerade avhandlingen, att vissa rättigheter egentligen tillhör kyrkan som dess jura collegialia, men i anslutning till territorialismen säges dessa på ett självklart sätt utövas av den politiska maktens innehavare.®® Dessa dissertationer under Dahlmans presidium tyder på en stark influens från territorialisternas sätt att begrunda överhetens jus circa sacra. Stundom insmyger sig emellertid i dessa avhandlingar även för territorialismen främmande uttryck. I avhandlingen 1738 framhåller Dahlman att överhetens skyldighet att värna om den sanna religionen begrundas dels i överhetens egenskap av kristen och kyrkans medlem, dels i dennes egenskap av summus imperans med den allmänna välfärden för ögonen. Detta sker under anknytning till Pufendorfs De habitu religionis christianae ad vitamcivilem.^ Från denna tanke hade både Thomasius och J H Böhmer tagit avstånd. Uttryck helt främmande för en territorialistisk ståndpunkt förekommer också. Således insmyger sig i några dissertationer uttrycken om överheten såsom ”vicarius Dei” eller ”vices Dei in terris”^, utan att fördenskull detta får någon effekt för den territorialistiskt influerade totalåskådning dessa dissertationer ger uttryck åt. Termerna användes blott som uttryck för tanken att all makt ytterst beror av Guds vilja. Inslagen kan därför betraktas som ”Fremdkörper” utan innehållslig förankring i dissertationerna för övrigt. Deras förekomst visar dock dessa termers seglivade kvarblivande i den akademiska underv isningen efter det att de teoretiska förutsättningarna för deras användning undanryckts genomupplysningstidens naturrättsligt präglade syn på statens uppkomst och härskarmaktens härstamning. Fram till omkring 1770-talet uttrycktes denna territorialistiskt influerade begiamdning av överhetens jus circa sacra både i föreläsningar och i dkssertationer av olika företrädare för skilda fakulteter och ämnen. Detta gäller i synnerhet vid Uppsala univ'ersitet, där detta sätt att begrunda rätten var så gott som allenarådande. Utvecklingen vid Äbo universitet gick i huvudsak i samma riktning fram till denna tidpunkt. Vid Lunds universitet däremot kom utvecklingen i och med Nehnnan-Ehrenstråle att gå i en kollegialistisk riktning redan från 1730-talet och där bli den dominerande. Vad först den akademiska sit societas hominum codem modo Deuni colcntium; Principi quoque competit jus inspiciendi ne quicquam agatur in Ecclcsia, quod societati compositac, seu ipsi Civitati adversetur: adco quidcm, ut nullum relinquatur dubium, quin Ecclcsia subsit imperio Civili. — Ex hisce itaquc patet, omncs socictates, consequentcr etiam Ecclesiarn tanquam maximam in civitate societatcm subcsse imperio Civili.” DahlmanKumblin, De praerogativa imperii principis protestantis, 1758 § 3 s 9 ff. 98 Ihm § 4 s 11, § 7 s 17 ff. 99 Ibm § 5 s 13, § 8 s 18, § 9 c 20 f. 1 Dahlman-Koraen 1738 § 2 s 2 f, § 3 s3 f, § 21 s 30. 2 Dahlman-Schedvin 1756 § 8 s 19 ff, Dahlman-Kumblin 1758 § 3 s 10. 267
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=