RB 22

En territorialistiskt präglad bcgrundning av överhetens jus circa sacra uttryckes därmed i denna liksom även i andra dissertationer under Grönvalls presidium.Men liksom i avhandlingar under Ilermanssons presidium tillkommer även en andra grundval för denna överhetens rätt, vilken bryter det territorialistiska schemat. Inte endast motiverat utifrån statsrationella skäl utan även därför att Gud själv gett överheten denna makt utövar den jus circa sacra. Därför kallas också öveiheten ’hicarius Dei”.*® Ö\'erhetsmakten begrundas således ej endast i territorialrätten. Jus circa sacra begrundad häri är visserligen tillåten. Tillika är den dessutom nödvändig men även ”divinitus demandatum”.®^ Av två skäl har därför överheten jus circa sacra; dels som ingående i majestätsrättigheterna och utövad som en del av den allmänna inspektionsrätten över alla i staten befintliga kollegier, dels emedan den fått makten av Gud. Därför återkommer också de under ett tidigare skede brukliga termerna ”vicarius Dei” om öv-erheten liksom cx:kså uttr^^cken om denna som båda tavlornas väktare. Som en konsekvens härav kommer också, som nedan närmre skall visas. överhetens omvårdnad att gälla inte endast medborgarnas timliga utan även deras eviga välfärd.*^ Även hos Grönvalls efterträdare Lars Dahlman finns denna anknytning till territorialismen men ä\^en inslag av för detta synsätt främmande element. I den av honom själv författade och vid Lunds universitet ventilerade avhandlingen De concordia imperii & sacerdotii in statu civili 1738®^ fastslås, att överhetsmaktens yttersta mål i samhället är yttre lycka och lugn för alla medborgare.®® För att nå detta mål har samhällsmedborgarna överlämnat makten åt 85 Grönvall-Näsman, De conscientiae cura politico digna, 1737 tes 3 s 4 ff, tes 4 s 6 ff, tes 6 s 10 ff, Grönvall-Fellenius, De christianismo, verae politicae non adverso, 1743 § 3 s 4 ff, § 4 s 8. ”Verum Principes ad curam religionis gerendam, non ex eo tantum capite obligati sunt, quod, salva ca, Reipublicae etiam multum comniodi adnascatur; sed ex eo etiam, quod nomen Christo dederint, Dei ipsius, cui suam potestatem suaque jura accepta ferunt, in his terris vicarii sint, eique caput suum, ipsamque Regiam dignitatem devoverint.” Grönvall-Schyllberg 1737 § 1 s 3. Termen vicarius Dei om överheten återfinnes även i Grönvall-Näsmann 1737 tes 5 s 7 f. 87 ”Dictum est in antecedentibus, res sacras & ecclesiasticas imperio & curae Migastratus summam in republica tenentis non exemtas esse; & ideo Principes, qui harum curam & dircctionem sibi vindieaverint, alienum & ad se non speetans munus invaderc, haudquaquam dicendos esse. Hoc vero hujus capitis utramque paginam non absolvit; sed tenendum quoque est, curam religionis Magistratui Civili non licitam solum & permissam, verum necessarian! quoque & divinitus demandatam esse; — Divinitus enim coneredita est Magistratus Civili Icgis divinae custodia, &. utrisque quidem tabulae”; Ibm § 6 s 12. Se även § 7 s 14. 88 ’. . . ita Regum Sc Imperantium esse, non terrenam modo felicitatem, subditis procurare; verum quod majoris est ponderis, de aeterna quoque solicitos esse.” Ibm s 13. 89 Om denna dissertation sc ovan s 79. 90 ”Finis autem primarius summae potestatis, Magistratui in statu quodam delatae, est felicitas & tranquillitas externa omnium & singolorum in societate viventium.” Dahlman-Koraen 1738 § 2 s 2. 86 265

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=