dissertationer och bidrog till att en renodlad territorialistisk begrundning av överhetens jus circa sacra försvårades. Den dubbelhet i själva begrundningen av jus circa sacra som konstaterats hos Upmarck, Moller och Hermansson återfinnes också i dissertationer under presidium av professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1719—1748 A Grönvall. Som ovan visats hade denne redan 1719 föreläst över Pufendorfs De officio hominis et civis. Dessa föreläsningar fortsatte under 1720- och 1730talen. I dissertationerna under Grönvalls presidium hade vidare getts uttryck för en rent naturrättsligt orienterad statsuppfatming men också för tanken på religionen som vinculumreipublicae, ofta under hänvisning till Pufendorfs skrifter. Till både statsuppfattningen och den religionspolitiska doktrinen sker nu en anknytning, när frågan om kyrkans förhållande till staten behandlas. I varje samhälle, heter det i en avhandling ventilerad 1737, finns det två typer av societeter. Dels staten själv, vars ändamål är att skydda det mänskliga livet, dels kyrkan, vars ändamål är gudsdyrkan. Den förra kallas societas civilis, den senare societas sacra. En huvudfråga blir därför, huruvida den som har summa p)Otestas i den ena av dessa societeter också har det i den andra. Under tidernas lopp har ytterligheterna i denna fråga kontrasterats mot varandra så, att överheten dels undanhållits all jus circa sacra, dels så, att den utövat all jus. Beträffande den förra ytterligheten råder ingen tvekan om att överheten har omvårdnad om societas sacra lika väl som om societas civilis.®^ Såsom en yttre och synlig societas är kyrkan inom staten och ej tvärtom. Därmed befinner den sig också inom statens ”maktsfär”. I god överensstämmelse med territorialistisk terminologi säges också, att överheten i egenskap av superior i staten tillkommer ”inspiciendi & dirigendi jus” också över den kyrka, sombefinner sig inom territoriet.®^ Ur denna territorialrätt härflyter en hel mängd rättigheter circa sacra, samtliga ingående i överhetens majestätsrättigheter. Ehuru denna överhets potestas gäller ”circa ecclesiastica”, utövas den likväl ”modo quodam civili”. 82 Grönvall-Schyllberg, De officio principis christiani circa curandam veram religionem, 1737 § 1 s 1 f. 83 ”Supra dictis magnum quoque stabilimentum & robur inde accedit, quod Ecclesia sit in Republica, non Respublica in Ecclesia. Est enim Ecclesia, prout externam & visibilem societatem constituit, in sinu Reipublicae, ibique suam sedem & domicilium habet, ad exemplum aliorum collegiorum, in quae sicut Principi, quatenus in Republica est superior, eo quod in ejus territorio fundum acceperint, ab eo conserventur, privilegiis ornentur, a vi & injuriis defendantur, inspiciendi & dirigendi jus competit; ita quoque in Ecclesiam, tantum saltern, quantum fini societatum obtinendo necessarium sit;” Ibm § 2 s 4 f. Som stöd härför anföres citat från J Hiilsemann, Extensio breviarii theologici, 1648 kap 10 § 7. Hiilsemanns arbete citerades ofta under envåldstiden i Sverige inom den akademiska undervisningen. Normann 1948 s 232 ff. Om Hiilsemann se även Honecker 1968 s 174. 84 Ibm § 5 SS 11 f. Som stöd anföres Zieglers De juribus majestatis, 1681 liber 1 kap 13 § 14. 264
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=