RB 22

präglade territorialismen, som för övrigt framställes såväl i denna som andra dissertationer under Hermanssons presidium. Den låg dock i linje med den uppfattning omursprunget till majestas överhuvud,, somframkommit i dessa dissertationer. De hade, som ovan visats, anslutit sig till tanken på att majestas visserligen var av Gud men ”mediante populo” genom fördrag. Därför kunde stundom också uttryck återfinnas, att överhetens jus circa sacra vore ”aut a Deo, aut ab hominibus”.'^2 Samma utgångspunkt i en naturrättsligt präglad statsuppfattning, bestämd framför allt av J H Böhmer, finns också som redan visats i kapitel ett i dissertationer under presidium av Johan Moller. läksom i dissertationerna under Hermanssons presidiumbetonas också i dem under Mollers, att överheten fått sin majestas genom fördrag. Genom en ”translatio” från folket har majestas överförts till den politiska överheten, v^arför dennas makt ej heller är absolut utan kunde krävas tillbaka. Detta behövde likv^äl ej å andra sidan strida mot tanken, att Gud var den yttersta orsaken till majestas. För att befordra statens ändamål hade överheten fått majestas. För att säkerställa ”conservatio, tranquillitas et securitas” i staten hade den jura majestatica.'^^ Bland dessa överhetens majestätsrättigheter ingår också jus circa sacra. Utföl ligast behandlas detta i en dissertation ventilerad 1726.’^'* Också i denna bryter emellertid ett äldre synsätt fram, då det på flera ställen framhålles, att det rör sig om en kristen överhet, vilken är kyrkans beskyddare och kallas båda tavlornas väktare. Inte endast i kraft av majestas har därför ö\'erheten jus circa sacra. Såsom kyrkans beskyddare och båda tav^lomas väktare har den ett särskilt ansvar för religionen.En territorialistisk begrundning av överhetens jus circa sacra kombineras också i denna dissertation med den äldre synen på överheten som ”custos utriusque tabulae” och kyrkans beskyddare. En renodlat territorialistisk begrundning av' överhetens befogenheter i kyrkans angelägenheter hade som redan påpekats svårt att få fotfäste i den akademiska undervisningen. Visserligen slog territorialismen igenom snabbt i så måtto, att flera företrädare fanns, som begrundade överhetens jus circa sacra till dels i dennes territorialrätt. Kyrkan såsom existerande inom staten stod liksom alla andra kollegier inomdenna under överhetens inspektionsrätt. Bland jura majestatica ingick därför också jus circa sacra. Denna syn korsades likväl av kvardröjande äldre ferment. Utgående från en sekulariserad statsuppfattning påstods majestas ha uppkommit genom samhällsfördraget. Därtill fogades eique caput suum & ipsam regiam dignitatem devoverint. Atque haec cura, prout eminens Ecclesiae Membrum est, eminenter etiam est exercenda: Unde custos utriusque tabulae Rex dicitur.” Se även § 22 s 25, § 25 s 28. Citatet är hämtat från KL 1686 kap 10 § 1. 72 Se ovan s 20, 63. 73 Se ovan s 27 f, 65. 74 Moller-Billing, De unitate religionis in republica tuenda, 1726. Om denna dissertation se ovan s 77 f. 75 Ibm § 12 s 16 ff. 262

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=