lica, skall kunna uppnås. Makten eller potestas i en stat kan ej vara delad, varför cx:kså den yttre potestas circa religionem finns hos överheten. Denna jus circa sacra innefattas därför i majestätsrättighetema.®^ Till denna begrundning fogas ytterligare en aspekt, som ansluter sig till den religionspolitiska doktrinen om religionen som vinculum reipublicae. Eftersom ”pietas” avsevärt befrämjar statsändamålet, är det också vir denna synpunkt synnerligen lämpligt, att den yttre omvårdnaden om religionen åligger den som har till första uppgift att befrämja statsändamålet.®® I dissertationen betonas således att bland överhetens jura majestatica ingår också jus circa sacra. Likaledes betonar den, att kyrkan är ett kollegium i staten under överhetens inspektionsrätt. Staten utgör kyrkans ”murus”. Kyrkan stärker dessutom statsändamålet. Den som inte äi kristen är därför ej heller en verklig medborgare i samhället. I öv^erensstämmelse med vad territorialisterna också kunde säga, har kyrkan därför överlämnat rättigheter till överheten. Som exempel härpå nämnes rätten att välja präster. ”Originaliteter” tillhör detta visserligen kyrkans medlemmar, en rätt som emellertid har överlämnats.®® Också territorialisterna kunde ge uttr^'ck åt tanken att kyrkan såsomkollegium eller societas ägde rättigheter t ex kring ceremonier, liturgi, kyrkans egendomar och adiafora överhuvud. Men när kyrkan sågs i relation till staten var det för dem självklart, att den politiska maktens innehavare skulle utöva dessa rättigheter, som ”originarie” tillhörde kyrkan.'^® Föreliggande dissertation faller således väl in i ett territorialistiskt tänkande såväl när den betonar, att bland överhetens majestätsrättigheter måste inräknas också dess jus circa sacra, som när den mer i förbigående nämner, att överheten utövar vissa kyrkans rättigheter, som egentligen tillhör kyrkan själv. Skrifter av Thomasius och J H Böhmer nämnes också i avhandlingen. På en punkt genombrytes emellertid denna territorialistiska syn. I dissertationen 1725 framkom på flera ställen, att det var fråga om en kristen överhet. Denna tanke stod ej i och för sig i motsats till en territorialistisk uppfattning, som var väl förenlig med åsikten, att en kristen överhet kunde ha ett särskilt ansvar circa sacra. I dissertationen 1731 uttr^^ckes också tanken, att överheten som den främste medlemmen i kyrkan är ”custos utriusque tabulae” och ”ecclesiae nutritius”, härtill förordnad av Gud. Detta understrykes även med citat från KL 1686.'^^ Dessa uttrv'ck var främmande för den naturrättsligt 67 Ibm § 10 s 11 f. 68 Ibm § 11 s 12, § 13 s 13 f. 69 Ibm § 21 s 23 ff, § 25 s 28 f. Se härtill även Hermansson-Runberg 1725 sekt 1 § 3 s 62 beträffande bona eccelsiastica. 70 Se härtill ovan s 222. 71 Hermansson-Stenius 1731 § 21 s 24 f. ”Lijkwäl, såsom thet i första Christeliga Kyrckian hafwer warit brukeligt, så är och nödigt, at wijd någon sådan händelse, i wårt Rijke, Gudz Kyrckia och Församling, hwilkens upsicht, wärd och förswar, af Gudi oss anförtrodt är . . .” Hinc infertur, non tantum summis Imperantibus cam competere curam sacrorum, quae felicitati Civili conducat, quae quidem maxime cum illis est conjucta; verum & quae provenit ex eo, quod nomen suum Christo dederint, 261
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=