bonosque foveat & amplectatur.”^^ Under anknytning till den religionspolitiska doktrinen om religionens fundamentala betydelse för samhällets lyckliga fortbestånd fastslås därefter grundvalen för överhetens jus circa sacra. Emedan religionen har denna fundamentala betydelse för samhället synes det underligt, om någon skulle vilja frånrycka den som innehar summa potestas i staten det som är ”summus” och ’’maximus” i denna. Med citat från Arnisaeus säges därför inspektionen över kyrkan förbli hos överheten ”ad salutem reipublicae & qvietem Ecclesiae”. Inspektionsrätten över kyrkan begrundas i och ingår i dennas majestätsrättigheter.^^ Avhandlingen begrundar således överhetsmakteiis jus circa sacra på ett sätt som starkt påminner om territorialisterna. Också har Arnisaeus som redan påpekats stundom betraktats som en tidig företrädare för territorialismen. Avhandlingen avviker emellertid på några punkter från ett renodlat territorialistiskt synsätt. Överhetens skyldighet att skydda religionen begrundas inte uteslutande i innehavet av summa p>otestas i staten utan också i överhetens skyldighet härtill såsom kristen och en kyrkans medlem.®^ Också i andra dissertationer under Upmarcks presidium begrundas överhetsmaktens jus circa sacra dels i territorialrätten, dels i överhetens skyldighet såsom kristen och kyrkomedlem.^® Begrundningen av överhetens jus circa sacra behandlas också utförligt i ett flertal dissertationer under presidium av Upmarcks efterträdare som professor skytteanus vid Uppsala universitet Johan Heraiansson. De dissertationer, som berör kyrkans förhållande till staten, härstammar mestadels från 1720-talet. Debatten om kyrkostyrelsen var också under denna tidsperiod särskilt intensiv. Också i dessa dissertationer anknytes till bl a Arnisaeus skrifter, då begrundningen av makten diskuteras. I sina föreläsningar hade Hermansson helt kortfattat behandlat just denna fråga. Bland jura majestatica, de rättigheter överheten har såsomöverhet, inräknar han också jus circa sacra.®" I dissertationerna 53 Upmarck-Planting 1708 s 3. 54 Ibm s 4. Citatet är hämtat från Arnisaeus, De iure maiestatis libri tres, 1635, liber 2 kap 6 not 10. M Heckel 1968 s 112 ff räknar Arnisaeus till en särskild riktning, som han benämner ”der Friihterritorialismus”. Se härtill även Dreitzel 1970 s 373 ff. Om Arnisaeus betydelse för den statsrättslig.t utvecklingen i Sverige se ovan kap 1. 55 ”Verum principi incumbit, non modo ut homini Christiano veroque Ecclesiae membro, hane curam in se derivare, sed etiam, qvatenus in summa potestate collocatus est, tenetur pro auetoritate sua, gradu qvodam majori, conservationem veri cultus divini & abolitionemfalsi procurare: Nam principes, fatetur Arnisaeus, allato loco ratione officii ad curam religionis obligantur.” Upmarck-Planting 1708 s 5 f. 56 Se härtill även Upmarck-Wilskman, De habitudine religionis ad societates, 1708 kap prius § 9 s 19 ff, där Pufendorfs arbete De habitu religionis åberopas för begrundingen av överhetens jus circa sacra. Pufendorf nämnes ej i Upmarck-Planting 1708. 57 Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici circa Lectiones Privatas Amplissimi atq. Celeber. Vir Dn. Johan Hermansson . . . Anno MDCCXXVIII, s 15 f, Nordin 759, UUB, Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici . . . Anno MDCCXXVIII, kap 6 s 16, Nordin 760, UUB, Collegium De Statu Regni Sveo-Gothici . . . Anno 1728, kap 6 s 42,Engeström B. VIII, 1, 42., KB, Collegium Politicorum Regni-Sweo-Gothici . . . Anno 1728, kap 6, SKaSB. 258
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=