RB 22

2. Doktrinen i svensk akademisk undervisning. a. Den territorialistiskt influerade begrundningen. C-E Normann har i sitt arbete Prästerskapet och det karolinska enväldet visat, att också i synodalavhandlingar i Sverige anlades under envåldsdden territorialistiska synpunkter på den politiska överhetsmaktens härkomst vad beträffar rätten circa sacra. Såsom innehavare av summa potestas i riket hade överheten högsta makten även i kyrkoväsendet. Bland jura magistratus eller jura regia ingick även jus circa sacra."*® Under 1700-talets första årtionden kom denna tanke att alltmer tränga igenom inom universitetsundervisningen, ofta under direkt åberopande av Pufendorfs, Thomasius och J H Böhmers skrifter. Dock kvarlevde en del föreställningar ombegrundningen av överhetens jus circa sacra, som ur principiell synpunkt var oförenliga med en naturrättsligt präglad stats- och kyrkouppfattning. Som nedan skall visas kvarstod t ex länge tanken på överheten som båda tavlomas väktare. Till dels kunde därför överhetsmaktens befogenheter circa sacra grundas i denna tanke, ofta kombinerad med teorin om fursten som den främste medlemmen i kyrkan, ”praecipuum membmm ecclesiae”. Inte minst torde det faktumatt J Benzelius av riksdagen antagna läroböcker framhöll, att överheten var båda tavlornas väktare och kyrkans beskyddare, bidragit till dessa teoriers fortbestånd inom universitetsundeivisningen. Såväl i Benzelius Epitome repetitionis theologicae 1734 som i dennes Repetitio theologica 1735 uttry-ckes dessa tankar.^® Vid Uppsala universitet ventilerades 1708 en gradualavhandling med titeln Qvaestiones politicae. De cura magistratus circa sacra. Preses var dåvarande professor skytteanus Johan Upmarck-Rosenadler.^* Som ovan visats uttrycktes i ett flertal dissertationer under Upmarcks presidium en naturrättsligt präglad statsuppfattning, men också vad beträffar härskarmaktens härkomst tanken, att överheten var av Gud, varför den stundom kallas ”vices Dei”. Med stöd av' citat från Arnisaeus, Lipsius, Grotius men framför allt Pufendorf intog vidare den religionspolitiska doktrinen om religionen som vinculum reipublicae en central ställning i ett flertal dissertationer. I synnerhet Pufendorfs arbete De officio hominis et civis spelade en betydande roll för understr^'kandet av denna teori.^2 När nu frågan om överhetsmaktens befogenheter circa sacra upptages till behandling i en särskild avhandling är först att märka, att inledningsvis framhålles i denna under citerande av Rom. 13 : 1, att det ej finns någon makt, som ej är av Gud. Överheten är ”divinitus institutus”. Därpå följer en definition av själva begreppet överhet: ”Magistratus est persona, divino instituto deleeta, ut qvoad externam disciplinam, leges custodiat, poena transgressores plectendo 49 Normann 1948 s 327 ff. Se ovan kap 1. 50 Se nedan s 263 f. 51 Om denna dissertation se ovan s 76. 52 Se ovan s 25 f, 62, 76. 17 — Stat, religion, kyrka 257

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=