framställningar behandlar kyrkans förhållande till staten. Thomasius grundlagger liksom Pufendorf överhetens jus circa sacra i territorialrätten, ”superioritas territorialis”, en tanke som uttryckes i en mängd skrifter.28 I sitt också i Sverige mycket spridda arbete Cautelae circa praecognita jurisprudentiae ecclesiasticae 1712 anför han själv, vilka av hans skrifter som behandlar överhetsmaktens begrundning i denna fråga.29 I sitt stora arbete Jus ecclesiasticum protestantium framhåller på samma sätt också J H Böhmer under hänvisning till Pufendorf, att det knappast går att förneka, att överheten har en allmän inspektionsrätt över kyrkliga kollegier såsom också över andra kollegier. Denna inspektionsrätt tillkommer överheten såsom sådan och dess ändamål är att tillse, att staten ej tillfogas skada genom den verksamhet dessa kollegier utövar.^O När territorialisterna begrundar jus circa sacra utifrån en sekulariserad statsuppfattning, blir också själva begrundningen av rätten i denna fråga sekulariserad. Som en konsekvens härav föll en mängd tidigare begrundningar av denna rätt. Enligt episkopalteorin härleddes överhetens jus circa sacra ur ”jus episcopale”. Denna teori spelade en stor roll i Tyskland under 1600-talet. I huvuddrag innebar den, att de evangeliska furstarna genom passaufördraget 1552 och religionsfreden i Augsburg 1555 antogs ha övertagit jus episcopale från biskoparna. Furstens befogenheter i kyrkliga frågor uppfattades som en del av det världsliga regementet och teorin om jus episcopale fick tjäna som en teoretisk motivering för denna furstens makt över kyrkan.31 Även i Sverige kom denna teori att spela en betydande roll under envåldstiden, där man även i Karl XI :s omgivning stundom betraktade jus episcopale som oskiljaktig från den kungliga myndigheten. Även inom prästeståndet tillerkände somliga kungen jus episcopale.32 När territorialisterna begrundar överhetens jus circa sacra i den allmänna inspektionsrätt denne har över alla kollegier i ett rike såsom ingående i majestätsrättigheterna, kan nyssnämnda teori ej längre bibehållas. Den avvisas även kategoriskt av såväl Thomasius somJ HBöhmer.33 28 Särskilt tydligt uttryckes territorialismen hos Thomasius i dennes De iure Principis circa Adiaphora occasione Ordin. Eccl. Ducat. Magdeburg 1695, tysk översättning 1705 med titeln Abhandlung, vom Recht evangelischer Fursten in Mittel-Dingen, oder Kirchen-Ceremonien samt i följdskriften Thomasius-Brenneysen, Das Recht evang. Fursten in theologischen Streitigkeiten, 1696 passim. 29 Thomasius 1712 kap 27 not 17 s 189 f. 30 J Fl Böhmer, Introductio in ius publicum universale, 1710 pars specialis, liber 2 kap 5 § 15 s 465 f, liber 2 kap 4§ 10 s 449, dens., Jus eclesiasticum protestantium, 1 1738, dissert, praeliminaris § 16 s 11 f, liber 1 tit 2 § 85 s 152, liber 1 tit 2 § 99 s 163, liber 1 tit 31 § 44 s 745 f, dens., Jus parochiale 1738 sect 1, kap 2 § 48 ff s 29 ff. Se härtill även Schlaich 1969 s 255 not 99. 31 Om denna teori se senast M Fleckel 1968 s 79 ff, 209 ff, 227 ff, Honecker 1968 s 105 ff. 32 Normann 1948 s 321 ff. 33 Utförligast hos J Fl Böhmer i Jus ecclesiasticum protestantium 1, 1738 liber 1 tit 31 § 41 ff s 742 ff där även Thomasius viktigaste arbeten i denna fråga redovisas. 253
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=