Ej heller var religionen till för statens skull. Likväl hade religionen en fundamental betydelse för statens lyckliga fortbestånd. En parallell tankegång fanns också i själva utgångspunkten för frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Kyrkan såsom societet fungerade inomstatens ram; ”ecclesia est in republica”. Kyrkans medlemmar var därtill samtidigt samhällsmedborgare. Denna tanke hade betonats av Pufendorf, vilken också framhållit, att även om alla medborgare i en stat var kristna och tillhörde samma kyrka, så var kyrkan ändå inom staten såsom ett collegium eller en societas.^ Samma betonande av tanken att kyrkan ”est in republica” möter även genomgående hos de ledande kyrkorättsteoretikerna, bland territorialistema Chr Thomasius och J H Böhmer^, bland kollegialisterna C MPfaff, Liberus och von Mosheim."* Också i det svenska materialet återspeglas denna uppfattning. Ofta framhålles med direkta citat från de utländska auktorema att ”ecclesia est in republica”. Kyrkan kan ej tänkas existera utom staten, ej heller såsom den romersk-katolska kyrkan antagas vara ”överstatlig”. Ä andra sidan betonas likaledes starkt, att kyrkan ej är en del av staten, ”pars reipublicae”. Den befinner sig inom staten, eller annorlunda uttryckt; staten utgör dess hägn. Den ofta citerade satsen att ”Respublica non est in ecclesia sed ecclesia in republica” var i denna formulering direkt hämtad från biskopen Optatus av Mileve på 300talet. Den var tidigare väl känd och ofta citerad i svensk kyrkorättslig litteratur under 1600-talet.^ 2 ”Atqui etiam ubi omnes cives sunt Christlani, Ecclesia est in republica, velut collegium in civitate.” Pufendorf, De habitu religionis christianae ed vitam civilem, 1687, appendix s 208 f. Se även § 39 s 130 ff. 3 Thomasius, Cautelae circa praecognita jurisprudentiae ecclesiasticae, 1712 kap 17 s 188, dens.. Das Recht Evangelischer Fursten in theologischen Stretigkeiten, 1696 tes 5 § 8, J H Böhmer, Jus parochiale, 1738 sekt 1 kap 2 § 56 s 29; ”Unde duo fluunt, quod ecclesia quidem sit in republica sed non respublica in ecclesia, neque haec recte dici possit pars reipublicae, ita ut ante Constantinum M. sub temporibus Imperatorum ethnicorum per se substiterit, postea autem pars reipublicae facta sit, aliamque formam induerit, uti philosophatur Schilterus Instit. iur. can. lib. 1. tit. 1 § 7, quod ita forma regiminis ecclesiastici coaluerit cum forma regiminis totius republica . . . Sic anima hominis est quidem in corpore, sed non pars corporis Thomasius in Fiirsten Recht in Theol. Streit.-Sachen th. 5. §. 8. Sic etiam ceterae universitates sunt in republica, sed non sunt pars eius: ”Se även J H Böhmer, Jus ecclesiasticum protestantium 5, 1744 Praeloqvium § 15 s 36 ff samt N H Gundling, Via ad veritatem, pars tertia, 1715 och dens., Griindlicher Discours iiber Flenrici de Cocceii Juris public! Prudentiam, 1735 kap 18 § 5 s 559: ”Ecclesia ist eine universitas in Republica, eine persona moralis, wie andere Collegia.” 4 Pfaff, Tractat von dem Ursprunge des Kirchen-rechts, 1722 s 279, dens., Origines Juris Ecclesiastici Una Cum Dissertationibus rarioribus Jus Ecclesiasticum Illustrantibus, 1759, kap 4 art 1 s 171, dens., Academische Reden uber das so wohl allgemeine als auch teutsche protestantische Kirchen-Recht, 1742 s 95, Liberus Kurtze, doch griindliche Untersuchung der Conventional- oder Collegial-Rechten der Evangelischen Kirchen und deren rechtmässigen Verwaltung, 1742 kap 1 § 15, von Mosheim, Allgemeines Kirchenrecht der Protestanten, 1760 s 432 ff. Se härtill Schlaich 1969 s 247 f. 5 Se härtill Kjöllerström 1944 s 94 ff, Normann 1948 s 328. 247
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=