ning blev redan under 1700-talets första årtionden den dominerande uppfattningen. Som ovan visats i kapitel ett vann den naturrättsligt präglade uppfattningen av staten som uppkommen genom fördrag mellan individerna inbördes och mellan undersåtar och överhet, v^arigenom den senares befogenheter regierades, snabbt insteg även inom den akademiska undervisningen och blev där helt dominerande. I analogi med uppfattningen om staten som en societet kom även under influens av denna statsuppfattning det fördragsrättsliga i själv^a kyrkouppfattningen att allt starkare betonas. I kapitel tre har visats, att tanken på kyrkan som en societas fanns fast rotad i sv'ensk kyrkorättslig tradition. Denna societastanke var aldrig helt bortglömd. Med upplysningstidens naturrätt fick den likväl en helt annan betoning än tidigare. Konsekvenserna av denna societastanke drogs allt kraftigare, framför allt av dem, som i sin åskådning och undervisning var direkt influerade av ett kollegialistiskt synsätt. Stat och kyrka kom att betraktas som två helt skilda slag av föreningar både i anseende till struktur och ändamål. Staten hade bildats för att det yttre lugnet och säkerheten skulle bibehållas, ”salus et tranquillitas externa”. Till detta krävdes yttre makt och tvångsmedel. Kyrkan däremot v^ar en förening av likaberättigade medlemmar. Dess ändamål var uppnående av evig lycksalighet för individen, ”salus aeterna”, ett ändamål, som ej var förenligt med yttre t\'ångsmedel. De teoretiska förutsättningarna för bedömandet av förhållandet mellan stat, religion och kyrka hade i och med dessa allt starkare betonade utgångspunkter förändrats. I kapitel två har visats, att trots en alltmer sekulariserad statsuppfattning kvarstod även i den akademiska undervisningen den religionspolitiska doktrinen om religionen som vinculumreipublicae, ehuru viktiga förskjutningar skedde under senare hälften av århundradet i uppfattningen ompå vad sätt religionen kunde sägas utgöra det sammanhållande bandet i staten. Religionens betydelse för staten framställdes likväl under hela århundradet som fundamental. Sett utifrån statsrationella motiv framställdes religionen som både nyttig och nödvändig. Utan religion skulle staten ej kunna äga bestånd. För frågan om förhållandet mellan staten och kyrkan ledde upplysningstidens fördragsrättsligt dominerade stats- och kyrkouppfattning fram till helt nya teoretiska utgångspunkter. Staten var en societet med sina rättigheter, kyrkan en annan typ av societet, också den med sina rättigheter. Ett komplicerat problem både bedömt utifrån stats- och kyrkorättsliga utgångspunkter blev därmed att klargöra förhållandet mellan dessa två olika societeter. Som framställningen nedan kommer att visa var detta ett problem, som tilldrog sig ett betydande intresse i svensk akademisk undervisning under 1700-talet. Vid lösningen av problemet hade framför allt de som influerats av kollegialismen en dubbel utgångspunkt i såväl en stats- som en kyrkouppfattning. Denna dubbla utgångspunkt markerades allt starkare under århundradet. Ovan har också visats, att när frågan gällde religionens förhållande till samhället, var man inom den akademiska undervisningen angelägen att betona, ofta med direkta citat från Pufendorf, att staten ej var till för religionens skull. 246
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=