KAPITEL 4 STAT OCH KYRKA Inledning. Kyrkan konstituerad i staten. Under reformationstiden och ortodoxins tid komfrågan omförhållandet mellan stat och kyrka att i huvudsak gälla förhållandet mellan andligt och världsligt regemente. Det bör i detta sammanhang betonas, att det inte var fråga om två motsatta poler, där det världsliga regementet skulle motsvara staten och det andliga kyrkan. Bägge regementena sågs ur religiös synvinkel som ett Guds verkande både genomvärldsligt och andligt regemente. Under denna tid gällde frågan förhållandet mellan regementena inom den enhet, där de båda verkade, inom ”unumcorpus christianum”, å ena sidan sett som kyrkan, å andra somstaten, båda underordnade religionen eller Gud. Denna samhällssyn var religiöst präglad med den lutherska treståndsläran som ett dominerande inslag. De tre stånden ecclesiasticus, p)oliticus och oeconomicus ansågs vara av Gud själv instiftade ordningar och ej några mänskliga inrättningar. I Sverige dominerade denna treståndslära stormaktstidens kristna samhällssyn. Inomdenna var även uppfattningen om den världsliga överheten religiöst präglad, överheten hade sin makt omedelbart eller medelbart av Gud. Den var av Gud förordnad att vaka över lagens båda tavlor. Ofta framställdes överheten som en person, som innehade all världslig makt. Denna makt var dock inte absolut och godtycklig utan begränsades av Guds ord. överheten hade potestas summa och var ansvarig inför Gud. Folket kunde visserligen utse konung men ej förläna majestas, varför folket ej heller hade rätt att hindra den överhet, somöverskred sina befogenheter. Undersåtarnas plikter gentemot överheten var heder och lydnad.^ Även om denna religiöst präglade grundsyn på samhället och förhållandet mellan överhet och undersåtar i staten var den dominerande uppfattningen under envåldstiden i Sverige, måste likväl starkt understrykas, att redan tidigt inkomvissa för denna grundsyn främmande element, som till sist komatt spränga den religiöst präglade samhällssynen och leda till att en alltmer sekulariserad statsuppfattning blev den dominerande. Den naturrättsliga uppfattningen av staten ej som en gudomlig ordning utan som en inomvärldslig, profan inrätt1 Om denna syn se Pleijel i SKH 5, 1935 s 7 ff, dens., 1951 s 15 ff, Kjöllerström 1944 passim, Normann 1948 kap 1, dens., 1952 s 22 ff, samt ovan kap 1. 245
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=